Karriärcoachens logg: Del 74 - Föräldraledare.
Under åtta år var jag ungdomsledare i innebandy. Från förskoleklassens getingsvärmande runt bollen fram till inledningen av åttonde klass då ungdomarnas kunskapstörst vida översteg vad jag kunde leverera. De första fem åren hade jag vad man kallar en parhäst. Tillsammans höll vi i innebandyn på vintrarna och fotbollen på somrarna med, i princip, samma gäng. Fotbollen var hans område, innebandyn var mitt. Men i takt med att träningsfrekvensen ökade så delade vi på oss, också för att ungdomarna skulle slippa höra oss året om.
Vi steg väl båda in med ambitionen att ge ungdomarna möjligheten att ta del av den glädje och gemenskap som uppstår när du är med i ett lag. Det vi kanske inte var helt införstådda med var att föräldrarna följer med på köpet. Jag vill direkt vara tydlig med att de föräldrar jag stött på inte alls varit något dilemma, men föräldrar är som människor i stort - rätt unika och bra på olika saker.
Jag har mött överbeskyddande föräldrar som ville att barnen skulle ha hjälmar på träningarna och andra som inte orkade köra dem till matcherna utan ville att vi skulle hämta dem. Föräldrar som undrade hur de skulle få sin son att lyssna på dem mer, föräldrar som ringde sena fredagskvällar och tyckte att vi spelade deras barn i fel roller.
Sidoeffekterna av barnens lagsportande kanske är än viktigare i en samhällelig mening? När man som ungdomsledare pratar med många människor, till exempel tonårsföräldrar, kring ett gemensamt ämne, till exempel deras barn, med schemalagd regelbundenhet får man kunskaper kring hur andra gjort för att lösa olika problem och dilemman. Har man sedan goda exempel och råd att ge till de som undrar så kommer fler att fråga en. Som ungdomsledare blir man till viss del föräldraledare också. En träningsoverallsforum för tonårsföräldrar.
Stefan Berg
Som ungdomsledare blir man till viss del föräldraledare också.