Så var två av fyra val avklarade, med resultat som gör mig både glad och förfärad. Glad över att miljöfrågan och jämställdheten engagerar allt fler, men förfärad över att de bruna nationalistgrupperna i hela Europa blir både fler och större.
När det gäller vårt eget lokala broval har jag som Burträskbo inte engagerat mig särskilt mycket, men konstaterar att det är just vi i ytterområdena som lämnat flest nejröster.
I Sverige genomfördes den 25 maj ytterligare fem lokala val. De gällde bland annat hur en kommuns skola ska organiseras, hur en hamn ska utformas eller om ett badhus ska renoveras. När vi väljer kommunpolitiker i demokratiska val, har vi då inte också gett dem befogenheter att fatta beslut? I de få nationella folkomröstningar som hållits har riksdagen beslutat om genomförandet till skillnad från de lokala som bygger på ett visst antal namnunderskrifter. Jag kan se en risk i att demokratin sätts ur spel om allt fler i opposition som förlorar en omröstning i kommunfullmäktige kan framtvinga en, visserligen enbart rådgivande men i praktiken tvingande, folkomröstning.
Redan nu har valrörelsen inför det kommande valet startat och utgången är både spännande och svårförutsägbar. Jag hoppas att de olika partierna fokuserar på vad de själva har för visioner istället för att använda sin längsta talartid till att ifrågasätta sina motståndare. Det skulle också vara önskvärt att politikerna slutar med att oavsett fråga svara med i förväg inlärda fraser. De lämnar ofta en förnimmelse av ”goddag yxskaft” efter sig och späder med säkerhet på det utbredda politikerföraktet.
Jag tror inte att frågor om överskotts- och inflationsmål blir vinnande frågor i det kommande valet, utan mera personnära frågor som social rättvisa, miljö och jämställdhet.
Christina Ohlsson
Jag hoppas att de olika partierna fokuserar på vad de själva har för visioner.