Äldste sonen har börjat på sjuksköterskeprogrammet. Eftersom jag har en bakgrund inom vården vaknar vårdpersonalen i mig. Jag tänker att jag måste lära honom en superviktig sak. Konsten att fenixandas. Och när jag säger att det är superviktigt har jag förstås räknat bort allt som har med god omvårdnad och empati att göra. För det är såklart ännu viktigare.
Min näsa är känslig för dofter. Och då menar jag inte när det luktar rosor och nybakta bullar. Då är det bra att ha en känslig näsa. Jag menar när det kommer till toabesök och stora lass av ”nummer två”, variga sår, slem, spya och rensa avlopp. Då signalerar näsan till hjärnan att det är dags att ulka. Det där var rätt jobbigt till dess jag kom på hur man fenixandas. En fantastiskt enkel och väldigt effektiv teknik. Stäng näsan och andas genom munnen. Alla oönskade lukter försvinner.
Jag har praktiserat det i åratal men det var inte förrän jag läste boken Svinalängorna som jag fick ett ord på det. Bokens huvudperson och en kompis städade på en restaurang som hette Fenix. Där luktade det öl, spyor och cigaretter. Tjejerna lärde sig tekniken och kallade det för fenixandning.
Eftersom jag har fenixandats länge är jag en mästare. Jag kan till och med prata under tiden. Men för att kunna det måste man träna ett tag. Det är nämligen lätt hänt att näsan börjar andas igen och då är allt förstört. Näsan får under inga omständigheter öppnas förrän den oönskade lukten är borta. Så när man ska prata måste man säga vad man vill säga samtidigt med in- eller utandning. Genom munnen alltså. Inte helt enkelt, men det går.
Det är inte bara vårdpersonal som har nytta av detta. Det här är ett måste för alla med känsliga näsor och goda kräkreflexer. Om du är en sådan person och inte redan praktiserar fenixandning rekommenderar jag dig att testa nästa gång du hamnar i nöd. Eller sitter du redan nu och övar med stängd näsa och öppen mun?