För ungefär 100 år sedan var medelåldern i Sverige 55-60 år.
I dag lever vi till ungefär 85 år i snitt. Våra barnbarn tror man kan bli 100 år.
Förbättrade levnadsförhållanden gör att vi lever längre
Många sjukdomar har vi lyckats besegra genom bättre sjukvård, nya mediciner, bättre arbetsförhållanden, bättre bostäder, bättre mat med mera.
Vi bör verkligen känna tacksamhet. De flesta av oss har drägliga bostäder, vi äter bra för det mesta, vi har betydligt kortare arbetstid, längre semester, en lön som vi lever hyfsat på.
Många av oss kan resa bort under semestern, vi har bilar, datorer, mobiler, bra kläder, goda hygienförhållanden. Kanske bör vi ibland tänka på hur vi har det jämfört med föregående generationer.
Men är vi lyckligare? Vi lever längre, javisst, men visst har något gått förlorat?
Jo, evighetshoppet. Vi lever en tid men tror inte på någon fortsättning efter jordelivet. För tidigare generationer var evigheten något verkligt som gav hopp om en bättre tillvaro, utan jordiska bekymmer.
Det var något som trots svåra livsbetingelser gjorde att folk både tro och hopp och ett livsmod som nog gått förlorat för en del moderna människor.
Avsaknaden av evighetshopp har gjort att en del riskerar att tappa den så viktiga framtidstron.
Man kan tänka att det spelar ingen roll hur jag lever, det är i alla fall snart slut.
Psykiska problem, bland speciellt flickor, har blivit vanligare. Har de tappat tron?
Vi behöver mer än goda materiella värden i vårt liv för att ta tillbaka det evighetshopp som ger ett gott liv, en optimism vi alla behöver, en tro på det omöjliga som vi inte till fullo kan förstå storheten i.
Yippie! Jag tror! Wow!
Nog är livet rätt gott ändå och hoppfullt.
Ove Vikdahl
”Vi leverlängre, javisst, men visst har något gått förlorat?”