En morgon på väg till arbete springer jag ihop med en av stadens konstnärer/konsthantverkare på ett café. I handen håller han en liten påse innehållande en gobit.
”Jag har just nu 14 dagars arbete i ugnen och om ett par timmar vet jag om jag ska fira eller tröstäta.”
Vi har en kort konversation och jag hälsar adjö med ett allmänt, lycka till! Jag åker vidare i min fasta anställning och med fast månadslön. Han bär hem en liten brödpåse för ett par timmars spänd väntan om brännugnen skall innehålla succé eller fiasko.
Jag har en stund i bilen och kan inte riktigt släppa vårt korta samtal. Och det är inga djupa konstnärliga analyser bakom ratten denna morgon utan min tanke fastnar i ekonomi
Vad är det som gör att vissa människor väljer en högst osäker ekonomisk framtid som konstnär/konsthantverkare? Ja, inte är det för att bli ekonomiskt oberoende i vart fall. Drivkraften finns naturligtvis i själva skapandet.
Hos vissa har skapandet en sådan stark kraft att man väljer att på heltid kasta sig ut i en framtid utan något som helst skyddsnät i form av a-kassa, sjukersättning eller tankar kring hög pension.
Och det är en himla tur för oss övriga, eller hur? För hur skulle vår värld se ut utan dessa konstnärer och konsthantverkare? Hur skulle vår vardag te sig utan de alster dessa människor skapar varje dag? Bilden som ploppar upp i mitt huvud är ett modernt kök, en kal och färglös värld med sterila ytor.
Många säger sig vara ointresserade av konst men ändå så omger sig de flesta av oss med konstnärliga alster i vår vardag. Varför?
Ja, förmodligen för att alternativet vore så otroligt mycket tristare oavsett man är intresserad eller ej.
Jag rullar in till dagens första kundmöte och stänger av bilen med en förhoppning, en förhoppning att någon nu firar med kaffe och en gobit.
Mikael Karlsson
Hur skulle vår värld se ut utan dessa konstnärer och konsthantverkare?