Löven har äntligen börjat falla i London. I parkerna är det nu en mysigare stämning, bland röda och gula färger. En hint om att frosten är på väg, ligger i luften tidigt på morgonen när jag promenerar mot min buss. Fuskpälsen är på för första gången sedan den kyliga våren och en filt känns nödvändig både när jag befinner mig på kontoret och i musikstudion. Detta är min absoluta favorit högtid.
Att säga att jag älskar sommaren vore en lögn, 30 graders värme klarar jag bara av med en fartfylld luftkonditionering och ett svalkande hav nära till hands. Vilket var precis vad södra Italien hade att erbjuda i somras när jag var där en vecka. Italien vet hur man handskas med den brutala värmen. Tyvärr var England inte lika förberedd. Precis som i Sverige såldes fläktarna slut direkt och luftkonditionering hittade man bara på hotellen. Den ökända "London-dimman" fick det dessutom att kännas tusen gånger varmare än vad det var. Detta klimat blev minst sagt outhärdligt på tunnelbanan där jag lärde mig att vara upptryckt mot någons svettiga armhåla är lika dödligt som att stå ansikte mot ansikte med en noshörning.
Att vara upptryckt mot någons svettiga armhåla är lika dödligt som att stå ansikte mot ansikte med en noshörning.
Nu trippar jag istället glatt runt i jakt på pumpor att karva ut inför halloween. Snart är det dags för min årliga halloween-fest som innebär allt från spöktunnlar med spindelnät till Bloody Mary-drinkar direkt från blodpåsar. London fylls med halloween-events och bion fylls med aktuella skräckfilmer, precis som jag föredrar. Nära London finns även spökhuset i Enfield, huset som bär på den sanna berättelsen som den nyaste Conjuring-filmen är baserad på. Om det känns för riskabelt går det alltid att haka på guidade turer runt trakterna där "Jack The Ripper" härjade i det viktorianska England. Här råder kyla och skräck hela oktober – och jag kunde inte vara mer förväntansfull.
Jasmine Said