Vill du ha kaffe? Jag fick frågan så snart jag kommit in på kontoret och träffat den person som jag skulle intervjua.
Jag som inte dricker kaffe tackade vänligt nej, även om jag vet att jag egentligen borde säga ja - om jag skulle ha lyssnat på mina lärares råd.
Det var nämligen så att jag och resten av mina klasskompisar på journalistprogrammet redan under första lektionen fick en föreläsning om hur viktigt konceptet kaffe och en slät bulle var.
Som journalist dricker en helt enkelt kaffe, punkt slut. Skulle det dessutom vara så att någon erbjöd en kaffe (och en slät bulle) så var det okej att tacka ja, eller snarare en varm rekommendation, men inget mer än så.
Eftersom jag inte riktigt har lärt mig den ädla konsten att njuta av kaffe har det mer än en gång hänt att folk, med glimten i ögat, har sagt saker som:
Hur överlever du?
Blir inte du också jättetrött på eftermiddagen?
Du kan inte vara en äkta journalist om du inte dricker kaffe.
Detta har även lett till att folk har diskuterat om jag borde skickas på en intensivkurs i kaffedrickande så att problemet kunde lösas. Har dock inte fått inbjudan till den kursen än, men det kanske kommer.
Nu är det här med kaffe ingenting som endast gäller journalister förstås, vilket jag var medveten om redan innan den ovan nämnda föreläsningen på journalistprogrammet samt vid otaliga kaffemaskiner.
Kaffets roll i Sverige blir allt mer uppenbart i takt med att träffar allt fler olika yrkespersoner.
Hur viktigt det är gjorde bland annat en programmerare klart för mig då hon efter en intensiv konversation om vikten av kaffe i arbetslivet sa:
Hästar går på hö, gamla bilar på bensin och programmerare på kaffe.
Lina A Andersson
Redan första lektionenfick vi veta viktigt konceptet kaffe och bulle var.