Yvonne Rönngren: Krönika: Äntligen en debatt om tidningens roll i samhället

Norrans redaktion.

Foto: Yvonne Rönngren

Så dök de upp i det offentliga samtalet - tidningskramarna.

Givetvis vet vi att ni finns, ni som fortsätter att betala för att läsa Norran är ju våra kramare.

Men själva debatten om varför en tidning ska finnas, den var trevlig att se och höra. Den dök bland annat upp i några Facebookinlägg dagarna efter nyheten att vår tidningsverksamhet övergår till en koncern med säte i Norrköping.

Häromdagen mötte jag en av stadens politiker som ville veta vad som händer på Norran. Hen förklarade ”Vi gillar inte vad ni skriver alla gånger, men ni behövs så vi kan sprida vårt budskap”

Formuleringen var väl inte smickrande men delvis är den sann. Det stämmer att vi ofta skriver vad kommunen vill framföra, och även det politikerna säger. Men syftet är inte att vara snälla utan att berätta för våra läsare det vi tycker ni borde få veta och då nämner vi också den kritik som möjligen finns.

Jag är förstås part i målet, men jag har alltid känt att jag och kollegerna har en viktig uppgift när vi berättar om vad som händer och varför. Enligt min mening så är det medierna som ger folket sammanhang och därmed håller ihop samhället.

Det känns effektivt när en människa gör jobbet åt många.

Själv bevakar jag tre av Skellefteå kommuns nämnder. Läser handlingarna inför varje möte och hittar material till aktuella nyhetsartiklar eller sådant som kan bli reportage. Det känns fiffigt att jag gör detta åt er, effektivt när en människa gör jobbet och många får det serverat. Förhoppningsvis gör jag ämnet begripligt, kanske mer än om du själv skulle begära ut materialet och börja läsa.

För visst kan medborgarna själva ta del av detta, men haken är nog att de inte vet att handlingarna finns och ej heller har tid att rota i dem.

Utan de traditionella medierna skulle du själv tvingas ta reda på fakta. Eller läsa sådant som glada (eller arga) amatörer skriver, och som möjligen är ”alternativa fakta”. Eller läsa på myndigheternas egna hemsidor där bara det positiva lyfts fram.

Att allmänbildningen börjar vara dålig tycker jag att man redan kan se i vissa Facebookkommentarer. Att folk inte vet skillnaden mellan politiker och tjänstemän. Eller skillnaden mellan kommunen, regionen och staten.

Men tidningen Norran ska alltså finnas kvar och enligt liggande förslag ska 22 journalister (inklusive chefer) jobba på redaktionen med de lokala frågorna.

Vår nya ägare sätter antalet journalister i relation till antalet prenumeranter, vilket innebär att vi äger frågan själva här på orten. Ju fler läsare – desto fler som gör jobbet åt dem.