Vi äter mer ute. Svenskarna börjar tina upp och möts, avhandlar, diskuterar och sköter diverse saker i det offentliga. Visst har människor i alla tider förlustat sig på restaurang, men idag sker det i större utsträckning på vardaglig basis. Lägg till faktumet att lägenheterna blir allt mindre. Vi har flyttat ut vardagsrummet för allmän beskådan så att säga. Krögarna gnuggar händerna, men får samtidigt nya förhållanden att anpassa sig efter. Nu är det på kundens villkor och ett restaurangbesök är inte längre något vi överlåter till krögaren att basa över- vi har krav på upplevelsen och räknar kallt med att den där entrecoten ska komma med samma bekvämlighet och förståelse som den uppvärmda lasagnen där hemma. Branschen har uppfattat detta, men nog är det skillnad på hur snabbt utvecklingen går i vårt avlånga land. Det är väl en dödssynd att jämföra Skellefteå med städer som Stockholm, men våra plånböcker förtjänar inte att behandlas olika beroende på var de råkar öppna sig. Kund är kund, och då spelar det ingen roll hur den uttalar sina "i" och "e".
Så, är restaurangerna i Skellefteå allmänhetens vardagsrum? Det är kanske upp till var och en att bedöma. Personligen vill jag klämma till med ett rungande nja. Jag, som många andra, frekventerar det centrumbelagda restaurangerna dag som afton. Jag konstaterar att det finns mycket som är bra, men även en servicekänsla som haltar- ingen nämnd och ingen glömd. Vad betyder det då? Först och främst att mitt omdöme inte är någon sanning. Men när man hör det om och om igen från sin omgivning, då kanske det betyder något. Finns det bra restauranger i Skellefteå? Ja! Är det klockren service? Nej! Ibland kanske det är bra att anamma beteenden någon annan stans ifrån. Eller varför inte det hederliga uttrycket "kunden har alltid rätt". I mitt vardagsrum har jag i alla fall alltid rätt.
Micaela Lövenhöök
Så, är restaurangerna i Skellefteå allmänhetens vardagsrum?