Alla har en åsikt och en uppfattning om det yrke jag valt. Alla har gått i skolan, har skolminnen om läxor, betyg, lov och inte minst lärare. Vissa har positiva minnen, andra har negativa minnen och några har falska minnen. Och de som inte minns, har ändå en uppfattning om hur skolan är och bör vara och inte sällan är den uppfattningen motsatsen till vad de anser att skolan är i dag.
Jag älskar mitt jobb. Eller rättare sagt: jag älskar delar av mitt jobb. Jag älskar de delar som handlar om det som jag trodde att mitt jobb skulle innebära. Eleverna, undervisningen, diskussionerna, förberedelserna, spänningen att möta en ny klass och att umgås med kollegor. De likasinnade. De allierade. För tyvärr så är det så det känns ibland. Läraralliansen: vi som stöttar och förstår varandra. Vi, de lata människorna som arbetar så lite som möjligt och som har lov halva året och som till råga på allt har mage att klaga på lönen. Eller?
Att skolan varit en av de hetaste potatisarna i valfrågan har nog inte undgått någon. Något måste ändras och något måste ändras snart, så mycket verkar de flesta vara överens om. Därför gör det ont i hjärtat och jag blir lite ledsen i ögat när bekanta, obekanta, vänner och ovänner tycker att det väl bara är att byta jobb då om det är så himla jobbigt, och så jobbigt verkar det då inte vara att vara lärare och ha lov. Och speciellt jobbigt känns det när samma människor har barn. Man skulle kunna tycka att skolans välgång skulle vara intressant för alla som har en koppling till nästa generations skolbarn. Men icket.
Besök skolorna, kom på föräldramöten och utvecklingssamtal, läs in dig på de kunskapsmål dina barn ska nå, kolla upp vad det betyder att ha en målstyrd skola. Skolverket har en öppen hemsida. Visa intresse på riktigt och bilda dig en uppfattning grundad på vad dagens skola faktiskt innebär och inte på vad dina gamla skolminnen lurar dig att tro.
Det är allt jag begär.
Linda Olsson
Något måste ändras och något måste ändras snart.