Karriärcoachens logg: del 35
Förra sommaren var den första semesterlediga och sammanhängande långledigheten jag haft sedan jag startade eget för flera år sedan. Att glida omkring utanför det ordinarie rutmönstret en period är precis vad som behövs för att blåsa liv i elden igen.
Det tar en stund att komma ur vardagstankarna, att nå något slags latensläge för att senare, ofta rätt omedvetet, kunna plocka upp idéerna som kallat på ens uppmärksamhet tidigare, men som inte fått utrymme att breda ut sig. Men när status quo är normen så får tankarna hitta nya och otrampade stigar och det är då som magin händer.
Min plan var helt klar. Jag visste precis vad jag skulle göra till hösten, magen och huvudet var för ovanlighetens skull överens - dessa nya idéer som bottnat i hela kroppen skulle förverkligas. Och inget kan störa detta! Till en dag när jag fick frågan om jag kunde jobba 80 procent som anställd under hösten och hör min mun tacka ja. Planerna bordlades.
Så kan det vara när man är en människa som har svårt att säga nej. Visst finns det fördelar, men…
Hösten gick, jag jobbade lite här och där. Det var okej, men allt var långt från Planen. Så, sent en decemberkväll, på väg hem från jobbet, kom liksom en tsunami av övertygelse. Insikter. Kraft. Och till viss del mod. Nu går vi all-in!
Övertygelsen att jag fixar det, insikten att det är rätt i tid, kraften att genomföra. Och modet att klippa navelsträngen i form av lönebesked i slutet på månaden. Jag sa nej. Och det kändes bra. Nu kommer jag att följa Planen - ända in i kaklet. Så om ni kommer med en idé eller fråga och jag säger nej betyder det inte att jag inte vill eller tycker det verkar bra.
Det är bara så att jag sagt ja till något annat.
Stefan Berg
På väg hem från jobbet, kom liksom en tsunami av övertygelse