Det är nästan helt omöjligt att veta hur länge en människa ska leva. Däremot verkar det inte svårt att lista saker som förkortar vår livstid. Det ser inte ljust ut för mig kan jag lova. Tydligen kan man dö i förtid om man sover för mycket. Det kan man också om man sover för lite, och om man som jag alltid är trött kan man ju räkna ut att man inte sover lagom. Dessutom älskar jag lakrits, steker maten i teflon och har värmt plastlådor i mikron. Bara att använda mikrovågsugn är ju som att skriva på sin dödsdom.
Jag försöker tänka att jag trots detta borde ligga på plus-minus-noll eftersom jag inte röker, är måttlig med alkohol, har sunt BMI och ett bra blodtryck. Men så var det solen. Jag älskar ju sol och värme, och det vet ju alla att det är rena döden – men nu kommer rön om att man kan dö i förtid av för lite sol också! Vad gör det med min summa? Hur ska jag beräkna detta?
Jag som hatar att förlora, och dessutom vill vinna lite extra livslängd.
Det hårdaste nederlaget kom ändå för några veckor sedan. Det kändes verkligen som ett slag i ansiktet när jag läste: ”Folk som börjar julpynta tidigt är lyckligare och lever längre.” Men nog är det väl ändå själva den! Som att de där ljusslingeförbrytarna inte orsakat mig tillräcklig energiförlust tidigare, nu ska jag dö i förtid också. Dessutom lite olyckligare än alla novembergranspyntare.
Jag har dessutom varit lite avis på de som fortfarande har kvar barndomens kärlek till tomtar och pyssel, och som tycker att de är tillräckligt självständiga för att bryta mot samhällets oskrivna normer om att adventsstjärnor borde komma upp vid just advent. Nu visar det sig att de är vinnarna. Jag som hatar att förlora, och dessutom vill vinna lite extra livslängd, har alltså inget val. Detta blir året då jag låtsas gilla julpynt. Frågan är bara hur långt i förväg man måste börja? Om jag sätter upp stjärnorna en vecka i förväg, får jag leva en vecka extra då, eller?
Den som lever får se.
Lotta Johansson