Flödet jag följer i sociala medier består till 80 procent av skidor. Från soliga dagar i Alperna till meterdjupt puder i Kanada. Så skönt att kolla in. Men det kan bli för mycket, då jag ofta tror att jag borde vara i St Anton istället för i Skellefteå. Ibland trycker jag ”boka resa till Österrike”. Men innan jag ok:ar helt behöver jag stämma av med verkligheten.
Hon säger puder åtta gånger i samma klipp
Jag har barn, en fru som vill att jag planerar resor i tid och kompisar som inte kan åka till Alperna just nu. Det pågår ett missförstånd i mitt huvud som inte stämmer överens med vardagen. Jag scrollar vidare. Skidesset Malou Peterson, 24 år, intar en solig bänk i Kanada. Hon säger puder åtta gånger i samma klipp och att hon trivs med livet. Hon verkar utvilad och har en skön bränna. Själv är jag likblek och vaknade 03.06 med min fyraåriga dotter. Hon vägrade att sova om hon inte fick en Frost-kudde. Jag svarade att hon ju har en My Little Pony-kudde och att det är svårt att tillmötesgå hennes krav mitt i natten. Svaret dög inte så hon sittstrejkade i en timma till.
Men egentligen älskar jag familjelivet, jag behöver bara hitta nya förebilder. Det är dock inte så enkelt. En bekant dyker upp i flödet. Han försöker försköna livet med en bild från Thailand. Men leendet kan inte dölja blicken som berättar hur sliten, trött och förverkad han är. Nästa människa – ett ansikte sargat av stress. Ytterligare en person – utbränd och härjad.
Så dyker skidkungen Sverre Lilljekvist upp, 47 år, som har byggt en barnbacke hemma med hopp, rails och lift. Han har rundat den sönderdruckna tärda looken. Istället gör han några rappa gymövningar innan han åker skidor med barnen. Jag bestämmer mig för att ta rygg. Nästa dag bygger jag en rail med min son på vår gård. Så magiskt kul. Jag förevigar händelsen med ett inlägg på Instagram. Precis som Sverre skulle ha gjort.
Jonas Andersson