Vi sitter på ett fik i centrala Skellefteå. Utomhus. Trots att det är mulet ute.
Jag antar att vi vill ta till vara på den svenska sommaren så gott det går. Hade vi bott i ett land med varmt väder året om hade vi istället suttit inomhus.
Men nu njuter vi av varje 18-gradigt andetag så mycket vi bara kan. Som skandinaver bara kan. Vi säger vilken härlig sommarkväll, men egentligen huttrar vi och fryser. Jag tittar på mina armar och ser att jag har gåshud.
Eller piloerektion som det heter med finare ord. En vanlig dag hade jag inte tänkt så mycket mer på det, men i dag funderar jag: Så fantastiskt.
Så finurligt våra människokroppar är uppbyggda. Det blåser en aning i Skellefteå, det är kallt ute och då skyddar kroppen mig med piloerektion.
Jag googlar. På Wikipedia står det att vid gåshud dras musklerna samman och förändrar blodgenomströmningen i huden.
Denna ytliga blodcirkulation är viktig för att balansera temperaturen mellan kroppsdelar och i kroppen gentemot omgivningen. Då förstår jag.
Men egentligen vill jag veta så mycket mer än så. Jag vill egentligen veta varför våra kroppar är så finurligt uppbyggda.
I samma stund inleder jag ett samtal med min fikakompis om att allt inte bara kan vara en slump. Livet alltså.
Världen är för fiffigt uppbyggd för att bara vara en slump. Kolla bara på hur ett barn blir till och växer i magen. Eller på humlan som surrar där ute i de fina blommorna. Eller på piloerektionen. Jag älskar sådana här diskussioner. Men de slutar alltid med samma konstaterande.
Vi människor är för dumma för att veta. Ta bara en fråga som den här: Finns det ett slut på universum eller är det oändligt?
Hur ser det i så fall ut utanför slutet? Om det inte finns ett slut, hur kan något bara fortsätta i oändlighet? Försök inte. Du är också för dum för att svara.
Så vi låter det bara vara. Wikipedia får duga så länge.
Jonas Andersson
Så fantastiskt. Så finurligt våra människokroppar är uppbyggda.