Det är nu två år sedan jag fick bältros. Jag låg hemma och kved. Eller det är fel ord, jag sa inte så mycket alls. Som vanligt bet jag ihop i väntan på bättre tider.
Det började med utslag och blåsor kring ena sidan av munnen. Men eftersom att jag bara låg där och bet ihop visste jag inte vad det var. Jag gissade på munsår men likt en gammal envis gubbe vägrade jag att gå till läkaren. Men så brukar jag jobba.
Jag har ofta en föreställning om att det inte lönar sig att fråga andra så mycket. De vet ju ändå inget. Dessutom finns det ju Google. Det sistnämnda styr mitt liv.
Ska jag köpa en dator i en butik, frågar jag inte butikspersonalen så mycket om den, för jag vet ju att jag redan kan mer än dem. Jag har ju redan lagt veckor av min tid på research.
Likadant om jag köper ett tennisrack i en sportbutik. Personalen har ju inte läst alla utlåtanden som har gjorts av racketen de senaste två åren på nätet - cirka 30 stycken bara i USA.
Men när det kommer till sjukdomar. Då ska du inte googla. Det vet jag. Därför googlade jag bara lite grann när jag låg hemma och kved. Och då kom ett förslag upp om munsår. Säkert fanns det även fler förslag, som cancer eller hjärtinfarkt. Men sådant klickar jag inte på.
Men sedan började det att bränna, och sprida sig upp över vänster kind. Det brann som elden uti i min hud. Även hörseln försvann helt på vänster sida. Min svärmor uppmuntrade mig att ändå ringa till sjukvårdsupplysningen, varvid jag senare åkte till akuten, fick diagnosen bältros och en bromsmedicin då sjukdomen även höll på att greppa tag i mitt vänstra öga.
Jag har fortfarande känningar i nerverna. Men det är okej. Då kommer jag ihåg att det kan vara idé att gå till doktorn ibland. Som förra veckan till exempel. Då gick jag dit för att kolla om jag hade hjärtmuskelinflammation.
Men det var bara musklerna kring mina revben som var överansträngda.
Jonas Andersson
När det kommer till sjukdomar ska du inte googla.