Nyligen publicerades en artikel om vilka följder dålig tandhälsa kan ha. Jag blev chockad över vad som stod. Det var ingen trevlig läsning. Listan på följdsjukdomar var inte kort. Bland sjukdomarna fanns bland annat stroke och hjärtsvikt, vilket ju i värsta fall kan leda till döden.
”Det är väl bara att fixa tänderna då” kanske vissa tänker. Men för många är det omöjligt. De höga priserna gör helt enkelt att pengarna inte räcker till. Tandhälsa har blivit en klassfråga, där endast de med god ekonomi har råd att nyttja tandvårdsstödet. De med låg ekonomi kanske inte har något annat val än att tappa alla sina tänder, hoppas på det bästa och fasa inför det värsta.
Då kan man undra varför tandvården inte går under den vanliga sjukvården när faktiskt allt annat på vår kropp gör det. Varför man ska behöva bli riktigt sjuk för att kunna få hjälp?
Som vanligt handlar det om pengar. Det skulle bli dyrt att utforma tandvården på samma sätt som den allmänna sjukvården. Majoriteten i riksdagen har valt att prioritera annat, skattesänkningar till exempel.
”Det är inget kvitto vi har i munnen”.
För mig känns det självklart att tandvård borde ingå i den allmänna sjukvården. Inte bara för att dålig tandhälsa kan innebära fara för våra liv, utan också för det psykiska måendet. En människa i Sverige 2019, ska kunna le och skratta, utan att behöva må dåligt över att framtänderna saknas. Denne ska inte behöva oroa sig för att ha dålig andedräkt. Inte behöva anpassa kosten efter vad som går lätt att tugga och inte behöva ta smärtstillande tabletter flera gånger per dag.
I dagens Sverige ska det inte gå att se på tänderna hur personens ekonomi ser ut. Det är inget kvitto vi har i munnen. Det är tänder, tänder vi behöver för att äta, för att överleva. Med andra ord, är det livsviktigt.
Johanna Vetander Wallmark