Jag har sedan länge accepterat att jag har en funktionsnedsättning, att jag inte kommer kunna göra allt på samma villkor som många andra.
Det är lite som att du kanske önskar att du hade vingar, det vore häftigt, men du kommer aldrig kunna flyga. Det får du leva med - och acceptera.
På samma sätt känner jag inför körkort. Det vore häftigt att kunna ta sig själv överallt oberoende av andra, men det kommer aldrig hända. I can live with it.
Men ett återkommande problem kommer jag aldrigundan. Det är sökandet efter ett jobb.
Hur bra mitt personliga brev än är, hur trevlig jag än låter i telefonen och hur många jobb jag än söker, blir resultatet tyvärr alltid detsamma. Det finns såklart alltid någon med bättre betyg, bättre utbildning och större erfarenhet. Men framförallt, det finns alltid någon med bättre syn.
Jag har länge varit tveksam till att studera vidare och känner till så många andra med synnedsättning som gått långa utbildningar, tagit CSN-lån och sedan stått där på ruta ett igen, men enda skillnaden är att de har stora skulder.
Ändå beslöt tillslut att fortsätta studera. Då känns det i alla fall som jag gör något viktigt med min tid.
Det är lätt att bli utnyttjad i sin desperation efter en inkomst. Jag har själv, liksom många andra personer med funktionsnedsättningar, blivit lurade på en anställning efter en lång praktik.
Det finns företag som utnyttjar vår arbetsvilja, ljuger oss rätt upp i ansiktet, och det finns ingenting vi kan göra. För många blir utvägen slutligen försörjningsstöd och det vet alla att det ofta är allt annat än en dans på rosor.
I dag vill jag väcka en tanke hos er chefer som står inför att anställa en ny person. Skippa funkofobin. Se till vem personen faktiskt är, dess kvalitéer. Se möjligheter istället för hinder.
Bidra till ett öppnare samhälle som alla människor får tillhöra.
Johanna Vetander Wallmark
Se till vem personen faktiskt är, dess kvalitéer. Se möjligheter istället för hinder.