Om mindre än en vecka är det julafton. Nästan halva vintern har redan passerat och än är jag inte less. Jag njuter fortfarande av kylan efter sommarens extrema hetta. Adventsljusstakar, stjärnor och julgransbelysning lyser upp i mörkret och julmusik spelas överallt.
Att det är en kristen högtid har nog de flesta glömt. Nu är det maten och julklapparna som står i fokus. Tyvärr har julen blivit alldeles för materialistisk. Vi i Sverige lägger enorma summor på julklappar. Vi borde fokusera mer på gemenskapen, att ingen ska behöva vara ensam på julafton. Vi borde stödja varandra ekonomiskt. Ge till de som inte har, så att alla får ha en bra jul. Vi borde fokusera på barnen.
För mig har julafton alltid varit barnens högtid. Min mamma som inte hade det särskilt gott ställt när jag och min syster var små, slet som en häst för att göra den perfekta julen för oss. Hon har berättat att hon dagen före en julafton spänt väntade på besked gällande ett ekonomiskt bidrag. Hela julen stod på spel. Klockan 16.00 kom brevet. Vi fick bidraget och vi fick julmat och julklappar som alla andra barn.
Jag trodde det då. Att alla barn fick julklappar, men idag vet jag bättre.
Jag trodde det då. Att alla barn fick julklappar, men idag vet jag bättre. Lite här och var i Skellefteå samlas det ihop julklappar till barn som av olika anledningar kanske annars blir utan. Den som har råd borde köpa en julklapp att skänka, jag har själv gjort det och rekommenderar andra att göra detsamma. En sak till, berätta för era barn att det finns barn som kanske inte får några julklappar. Min vän var ett sådant barn, hon kände sig alltid ledsen i skolan när alla tävlade om vem som fått flest julklappar.
I år kommer vi inte att överösa våra barn med massor av julklappar, såklart ska de få, men lagom är alltid bäst och överflöd är sällan bra. Jag vill att de ska lära sig att uppskatta vad de får, och att få vara tillsammans är den allra finaste julklappen.
Johanna Vetander Wallmark