Det är i skrivande stund måndag den 20 maj. Jag och många andra kollegor gäspar stort, en efter en. Klockan två på natten engelsk tid gjorde vi alla nämligen samma sak. Vi steg upp, satte oss i soffan med en rejäl kopp kaffe och slog på teven för att hänga med i den amerikanska sändningen av ”Game of thrones”.
Slutet på en era har nått oss när intromusiken startar för sista gången. Intromusik så stark att rockbandet Sum41 spelade den för att få igång publiken innan deras gig när jag var i Florida.
”Game of thrones” har skapat den största hypen sedan ”Sagan om ringen”-triologin – om inte större. Men ”all good things must come to an end”. Efter alla konspirationsteorier genom åren var vi äntligen på väg att se vem som slutade på tronen.
Mest av allt spände jag mig för vem som skulle dö härnäst – serien har efter allt lärt oss att inte fästa oss vid karaktärer, då de mest troligen kommer dö en mycket brutal död. Men fästa blev vi alla. Personligen var Arya min favoritkaraktär från episod ett. Den lilla flickan som växte upp till att i princip bli en yrkesmördare, med en lista av namn som karma ännu inte hade hunnit ifatt.
Efter den 75 minuter långa säsongsfinalen känns det helt plötsligt väldigt tomt.
Efter den 75 minuter långa säsongsfinalen känns det helt plötsligt väldigt tomt, en känsla vi flesta blir kvar med efter att en fantastisk serie vi växt upp med år efter år tar slut. Personligen känner jag mig nöjd med slutet. Men med en sådan serie som berört hela världen kommer reaktionerna definitivt vara blandade. Den sista säsongen hade kunnat vara längre, då allt hände väldigt snabbt i de sista avsnitten. Men trots det lyckades de knyta ihop berättelsen riktigt snyggt. Jag kan inte låta bli att undra vilken serie som kommer fånga hela världen här näst.
Jasmine Said