Vi närmar oss jul och stressen är sakta på ingång.
Elever ska hinna bli klara med sina prov och inlämningar, personalfester ska börja planeras, affärer gör sig redo för det kommande högtrycket och restauranger trycker sina specialmenyer.
Under just denna tid älskar jag att ta tid för mig själv och njuta av de små sakerna som får denna tid att kännas magisk. Jag promenerar längs Portobello Road i Notting Hill en vanlig vardag när det inte är proppat med turister och kikar på allt intressant på marknaden där.
En liten affär säljer antika snöglober vilket får barnet inom mig att hoppa. Jag har svårt att sätta fingret på varför jag alltid haft en sådan fascination med snöglober.
Ett vagt minne väcks till liv när jag drar fingrarna över de olika globerna. Jag kan inte ha varit mer än sju år, sittandes i sängen med stora ögon.
I mina händer sitter en liten snöglob med en isprinsessa i. Hennes hår är långt och silverblont och hon är frusen i en rörelse på sina skridskor framför en julgran.
Jag skakar på den lilla globen så glitter och snöflingor virvlar runt henne. För mig var varje liten snöglob en magisk värld som jag endast kunde titta in i. Ibland när jag var ledsen och ville bort dagdrömde jag om att försvinna in i snögloben med isprinsessan.
”De här har vi rea på”, säger butiksbiträdet bryskt. Hennes dialekt bryter på ryska och hennes leende är varmt. Jag inser att jag är den enda kunden där inne.
Vi pratar en stund om de olika snöglobernas ursprung och hon berättar några har hon tagit med sig från St. Petersburg.
Några minuter senare lämnar jag den lilla affären med en snöglob som innehåller en liten magisk stad som ser ut precis som St. Petersburg.
Jag skakar lätt på globen och ser snön virvla runt de fantastiska miniatyrbyggnaderna.
Jag vet till vilken stad en av mina kommande resor kommer att gå till.
Jasmine Said
Ibland dagdrömde jag om att försvinna in i snögloben med isprinsessan.