Hösten har slutligen nått Londons gator. Efter några dagar med varma vindar i slutet av augusti så har den fuktiga kylan börjat tränga sig igenom väggarna.
London är känt för att ha extremt kalla lägenheter och det resulterar ofta i en brutal start på dagen.
Tafatt sliter man åt sig morgonrocken och tjocksockarna för att sedan darra sig igenom morgonrutinerna.
Utomhus nyper vindarna i skinnet och jag flinar lite åt mig själv som envist traskar runt i ballerinaskor medan alla andra har dragit på sig höstskorna.
”Jag är norrlänning” tänker jag och skakar till lite extra när jag inser hur kallt det förmodligen är där just nu.
Hemma är hösten tiden då dagarna blir kortare och sinnet sakta går in i en sorts dvala.
Här i London är detta början på en tid som passerar förbi snabbare än vad jag hinner blinka. Oktober drar igång på riktigt med Londons alla svar på Oktoberfest och Halloween och jag aldrig sett någon annan stad fira på detta sätt.
Strax därefter kommer ”Fireworks day”, som känns lite som en fortsättning på Halloween, då människor springer runt i Guy Fawkes-masker.
Julbelysningarna tänds på Oxford Street och hyllade Winter Wonderland sätts upp i Hyde Park. Snabbt är det ett nytt år igen.
Mitt i allt det hektiska tar jag en tripp hem till Sverige i slutet av oktober. Jag gillar när tiden saktar in medan jag och min lillasyster sitter och skvallrar med varandra på mitt flickrum i lilla Ånäset klockan två på natten.
Jag gillar när den riktiga vinterkylan kämpar för att ta sig igenom min tjocka vinterjacka - som är alldeles för varm för att bära i London.
Jag gillar att äta en långsam stor måltid med familjen istället för snabbmat på tunnelbanan. Jag kan inte vänta tills jag får andas Norrland igen.
Jag kan inte vänta tills jag får andas Norrland igen.