”Jag vaknade i morse - och så var den dagen förstörd.”
Citatet är hämtat från en av Norrlands stora komiker, Ronny Eriksson, Piteå, och den här söndagen just uppfyllt alla dess kriterier.
Allt börjar med att bilen ska vårstädas. Trots att den nyss varit inne på service så går plötsligt inte bagageluckan att öppna. Jag svär lite tyst men bestämmer mig ändå för att städa allt utom bagagutrymmet. Städningen avslutas med en automattvätt
Här kommer nästa slag, vindrutan läcker som ett såll. Vattnet fullkomligt forsar in. Jag som nyss bytt vindryta, men något har gått väldigt fel. Och jag som måste till Sundsvall på jobb i morgon. Bara att ringa verkstaden och hoppas att de har en lånebil.
Här tycker man kanske att eländet borde ha tagit slut. Men det kommer att bli värre, mycket värre. Men det vet jag ännu inte om.
Nedslagen bestämmer jag mig för att skriva min krönika. Datorn, som varit i min väska sedan regionträffen i Stockholm i fredags, startar med ett svagt knattrande.
- Va? Vem tusan är Anita Eriksson?
Namnet står nämligen i inloggningsrutan på datorn. Jag börjar syna datorn och inser snabbt att dator jag nyss startat inte är min dator.
Visst, det är samma modell och färg, men min är det inte. Jag blir sittande som ett frågetecken allt medan paniken kommer krypande. Hur kan jag ha någon annans dator - och var är min?
Plötsligt slår det mig. Vid säkerhetskontrollen på Arlanda i fredags plockades datorn ur väskan för att kunna skickas genom röntgenapparaten. Här måste ett ofrivilligt datorbyte ha skett. Jakten på Anita Eriksson startar. Någon skulle kanske påstå att jag har tur eftersom jag både hittar Anita och får veta hon har min dator.
Men hade jag haft tur hade hon bott i Kåge. Men den här Anita Eriksonsson är bosatt i Skåne.
Så nu tänker jag inte ytterligare utmana ödet utan återvänder dit jag borde ha stannat i morse. I sängen. God natt!
Mikael Karlsson
Hade jag haft tur hade hon bott i Kåge. Men den här Anita bor i Skåne.