Jag är en sån där som kan själv. Jag vill åtminstone försöka göra saker själv innan jag ber om hjälp. Och vissa saker vill jag absolut INTE ha hjälp med. Som att packa matvarukassar när jag har handlat. Jag vet precis hur en kasse ska packas och när någon annan gör det kan det bli hur som helst. Tomaterna kan till exempel bli klämda mellan ett mjölkpaket och en kartong ägg. Hemska tanke!
Här i Al Ain har jag fått tänka om. Och fått lägga band på mig för att inte hamna i dragkamp om kassarna med de butiksanställda som står där i slutet av bandet för att packa. Här packar nämligen inte kunderna sina påsar själva. Det finns speciella matkassepackare. Och om en matkassepackare skulle vara upptagen på annat håll packar kassörskan kassen. Även om kön ringlar flera meter. Ibland brukar jag lite rebelliskt snyta åt mig en kasse och börja packa innan kassörskan hinner börja. Jag ler lite vänligt och snabbar mig på så jag ska hinna klart innan hon slagit in sista varan. Känner mig nöjd när jag lyckas. Kassörskan däremot ser mest förskräckt ut. Då kan jag slänga iväg ett litet ”Ajm from Sweden jo know, and in Sweden we alwajs pack our matkassar”. Då brukar de bli lite nöjdare.
Ett till ställe där jag INTE vill ha hjälp, om jag inte ber om det, är inne i ett provrum. Och då är det faktiskt okej att bo här. Provrummen har nämligen riktiga dörrar och lås. Så när jag väl lyckats komma in och låst om mig är jag säker. Ganska bra om man bortser från att jag måste passera den där butiksanställda klädupphängerskan. Hon tar sikte på kläderna och där skulle det kunna bli en dragkamp. Men jag brukar vara snäll och släppa taget så hon får göra sitt jobb. Kläderna hängs upp snyggt och prydligt inne i provrummet och sen lämnar hon mig ifred. Sån service har jag lite svårt för. För jag kan faktiskt själv. Både packa matkassar och hänga upp galgar på krokar. Så det så.
Lena Långdahl
In Sweden we alwajs pack our matkassar.