Det är som ett lotteri. Var man råkar födas och växa upp, alltså. Själv drog jag vinstlotten Sverige.
Här får vi gå till vallokalen för att säga till om vilken form av välfärd vi helst ville ha.
Det är det inte alla som kan eller får.
Mina vänner som rest i Nordkorea påminde mig om denna högvinst. För om det finns ett folk som dragit den största niten av alla nitlotter så är det nordkoreanerna.
Tänk dig att du, redan när du föds, börjar matas med föreställningen att du lever i det perfekta landet, att alla andra länder är onda och hotfulla.
Detta säger din store ledare, han som bestämmer över allt, ja till och med bestämmer över vädret.
Du måste dyrka honom, hans döde far och farfar, visa dem daglig vördnad och respekt. Hålla din ledare på gott humör och lyda. Framför allt lyda.
Du får inte ha en egen åsikt. Har du det, kan det hända att du blir avslöjad, och då väntar hårda straff för dig och hela din släkt. Döden är att föredra framför en fängelsevistelse.
Vi är ingen särart. Vi är bara den del av mänskligheten som hade tur i lotteriet.
Så du håller dig i schack. Håller truten och lyder blint, för du kan inget annat. Du och din familj tvingas titta på offentliga avrättningar.
Så klart är det otäckt, men det är det som är grejen. Du ska veta hur det går för den som inte lyder och följer ordningen.
Din ledare bygger kärnvapen. Rustar för krig mot världen. Bygger stora, flotta städer där de som ledaren valt ut får bo. Själv har du knappt mat för dagen.
Det är vad diktatur handlar om. Och hur det kan vara att dra en nitlott i livslotteriet.
Jag håller hårt i min vinstlott. Kämpar mot dem som vill ta den ifrån mig, säger ifrån eftersom det är min rättighet, är på min vakt mot grupperingar i samhället som kommer med märkliga påståenden om vår särart och som vill förstöra vår demokrati.
Vi är ingen särart.
Vi är bara den del av mänskligheten som hade tur i lotteriet.
Britta Stenberg