För några veckor sedan slog det igenom. Utmaningen som i stort sett alla mina Facebookvänner nu har genomfört. Ni har säkert inte missat ”icebucket challenge”.
Man tar en hink med isvatten och is och häller över huvudet. Anledningen att man ska göra detta är för att stödja forskningen om ALS, det är för en god sak alltså.
Det tog inte lång tid innan jag själv mottog tre utmaningar och efter att ha tagit mig ned i en ravin uppe i spanska Sierra Nevada, i över 30 graders värme, så kändes det faktiskt inte som någon utmaning att göra detta.
Som sagt så har oerhört många antagit denna utmaning och nominerat tre andra som ska göra den. Det är faktiskt så många att det börjar skrivas saker på Facebook om att folk är less på att se denna utmaning.
Jag vet inte hur många som är less på att se dessa filmer på folk som kastar isvatten på sig själv och jag bryr mig inte. Det jag bryr mig om är hur många som ser det här som en rolig grej, eller en grej som ska visa att man är hård och tuff som klarar av det och därmed missar det viktiga med denna utmaning. Att det faktiskt handlar om att donera pengar till något viktigt.
Allt för många koncentrerar sig på att visa att man klarar av isvatten och gör en rolig sak, och glömmer att man faktiskt också ska bidra till forskning så att man kan hitta ett botemedel till en oerhört otäck sjukdom.
Om du genomfört en ”icebucket challenge” och missat det, så kan du i lugn och ro ta en varm dusch och sedan skicka in pengar istället.
Du behöver inte bada kallt och du behöver inte bevisa att du är hård och häftig och klarar en hink med kallvatten över kroppen.
Isvatten hjälper inte till att hitta botemedel. Donationer gör det.
”Icebucket challenge” handlar inte främst om att utmana sig själv. Det handlar om att hjälpa andra.
Du behöver inte bada kallt och du behöver inte bevisa att du är hård och häftig.