Inte ens ett öronsus i trafiken

Fara å färde. Vi lever i ljudlöshetens tidevarv. Det är ingen som hör dig.

Fara å färde. Vi lever i ljudlöshetens tidevarv. Det är ingen som hör dig.

Foto: Fara å färde. Vi lever i ljudlöshetens tidevarv. Det är ingen som hör dig.

Livsstil & fritid2018-02-22 15:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Har länge väntatpå att någon med verklig pondus - ett trafiklandstingsråd, vd:n för Volvo Car eller vice sekreteraren i Svenska Cykelhandlares Riksförbund (finns det ett sån´t?) - äntligen ska ta bladet från munnen och berätta hur det faktiskt ligger till. Så har dessvärre inte skett. En talande tystnad råder i Svea rikes land, vilket är synnerligen passande för dagens ämne som är:

Du hörs inte.

Förstår så väl att du inte tycker det själv. Cyklister tycker att de gnekar på rätt duktigt på trottoarerna och bilister verkar inte alls ha förstått vad dagens fordonsutveckling har lett fram till.

Tysta bilar. Vintertid är de i princip ljudlösa på grund av snön.

Som oskyddad gångtrafikant, som inte hör någonting alls när mössan är nerdragen över öronen och det blåser tre meter per sekund i grantopparna, så har jag nu följande upplysningar att lämna en häpen omvärld:

Bilar har tutor. Påstås det i alla fall.

Cyklar har ringklockor. Åtminstone somliga.

Dessa utomordentligafordonstillbehör sitter inte där för att vara dekorativa accessoarer, inte heller är de historiska reliker från en svunnen kommunikationsepok. De sitter där därför att det är meningen att de ska användas när situationen så kräver. Vilket är ganska ofta och i god tid före själva omkörningen.

Självklart känns det väldigt läskigt att tänka på sådant här. Vem vill dra uppmärksamheten till sig i ett land där tanken på att göra något pinsamt som observeras av andra är nästan outhärdlig. Att inte synas och att inte höras är vad vi alla eftersträvar för att slippa mesta möjliga obehag.

Må vi var och en bli saliga på vår egen fason, men denna skeptiska inställning till att föra minsta lilla gnutta oväsen i trafiken är synnerligen beklaglig och kommer vad det lider att leda till både den enas och den andras omedelbara död.

Och att av renmänniskokärlek ropa ett nästan ohörbart ”ho-ho” bakom gångtrafikantens rygg, just när den ljudlösa cykeln är på väg att rulla förbi, det är inte ett trafiksäkert beteende.

Det är ett idiotiskt beteende som inte uppskattas av någon.

Ring klocka ring och tut tuta tut är det enda som kan frälsa oss från de smärtsamma kollisioner som varken jag, du eller ditt försäkringsbolag vill uppleva.

Bilar har tutor. Påstås det i alla fall.

undefined
Fara å färde. Vi lever i ljudlöshetens tidevarv. Det är ingen som hör dig.