Se skull ve hava middagsfrämmen. Å då trodd i he skull våål sursrömminsklämmen.
Men se he vart då rajnutå int. Så önsckninga mine dem slog ju slint.
He vart nå slags kött dom haad ståcke fast oppå en piijn. Diell he skull man eta rise som var koke oppa spisn iijn
Å no smaka he fäll ganschska bra frå de dära spettatree .Men he var nalta schå diell å få bortå kötte å laagg he breve. Uti magan vart he riktit fullt å proppe. Ja he vart rajnt schvårt å håll se oppe.
Plötslitt var he en kaar som braka diell baki aschalletn. Just då han tog sistbitn borta efterättsasjättn.
He let veill eint se bra ve middagsborde. Men ve all denader skratte högt åt he han gjorde.
Sjölven såg han ut å skämmes öga ur se å vart rö i syna sin. Ve denader ging då opp frå borde å försökt å verkre fiin.
Karln som gjoort he som han gjoort. Hadd no önscke sej diell annan ort. Men se kan he gå uti livets schvåra stunder. För all se ha ve no gjort en å annan blunder
Fruga hansch hon gnälld på kalln som skämd ut se se. Hon tyyckt att dem skull fara ham nöu direkt å he.
Se int nan skull kään att he vart schvårt ve andedräkta. Men dem som boodd uti huse dem slog bara oppå fläkta. Men hure he nu vart se feiing dem kaffi i ett anne rum. För he vart nalta kwavt der dem just haad spise uti andanom.
Se främmen stanne kwar å haad se trevlit en tiim diell. Å frua som var äri hon sjonge dill o me en drill.
Ja hure ne kan gå uti husa då folke träffes för att eta maten. Då kan ju magan ställ deill beschvera om man tag för djufft i fatn.
Uta hedderna se kan man ler se att man eint ska eta allt för mytsche. Utan sej deill att man tag för se nalta lögomt stort e styktje.
Men ve tyyckt ju att he var se trevlit att få seij uti vorader mela fatn. Ve kom no snart deill je å få deillbaks nalta borti gomatn.
Ha ne bra å lev å må. Hälsning fra oss baegge tjwå!
Ove Vikdahl
Men se kan he gå i livets schvåra stunder. För all se ha ve no gjort en å annan blunder.