Visst låter det lite skrämmande med ordet domedagen? En dag man helst vill hoppa över,har jag alltid tyckt. Att stå inför en domare som ska bedöma vad jag gjort i livet. En tung dag. Tänker på hur mitt liv sett ut, vad jag gjort och inte gjort, sagt eller inte sagt, eller vad jag tänkt inte minst.
Jag tror det kan vara nyttigt ibland att tänka igenom hur det har varit med mitt leverne. Ta en paus och fundera litegrann.
Även om vi misslyckats några gånger så tror jag att plussidan överväger.
Allt har nog inte varit bra, men det har väl ändå varit hyfsat. Vid en samlad bedömning så måste man väl ändå säga att den övervägande delen av våra liv varit rätt gott? Nog har vi väl lyckats någorlunda med vårt vandrande genom livet? En och annan god gärning har nog de flesta bidragit med i alla fall. Och även om vi misslyckats några gånger så tror jag att plussidan överväger.
Så kanske den totala domen ändå blir att vi duger och får godkänt så att vi får komma vidare in till en tillvaro av ljus och frid en dag. En himmel. Författaren och pastorn Tomas Sjödin nämner ordet ”kanske” och vill då dela upp ordet i två delar, ”kan” och ”ske” det låter ju mera hoppfullt då. Att vi vid en bedömning ska bli ”godkända” för det vi varit, det kan ske att domen blir positiv och då känns domedagen betydligt lättare.
Den som ska göra bedömningen av våra liv har ju själv varit människa, Jesus. Han vet hur det kan vara ibland. Och visst är väl de flesta rätt bra ändå totalt sett? Om vi inte dömer ut andra så blir vi inte dömda vi heller. Så gott folk! Ni är bra och då ”kan det ske” att domens dag blir en glad dag! Hoppet finns!
Ja, nu känns det lite bättre så nu blir det nog en kaffetår! Tack gode Gud!
Ove Vikdahl