Nu ska jagklaga lite. Tycka synd om mig själv. Är det okej? För att tala klarspråk har jag för tillfället förbaskat ont i ryggen. Det händer kanske en gång per år och då brukar jag bara gå till en kiropraktor och sen är allt frid och fröjd. Just nu är jag inte på hemmaplan så min vanliga frälsare-när-ryggen-skriker är utom räckhåll. Har besökt en alternativ behandlare här på orten, men ryggvärken vill inte ge med sig. Värst är det att sitta. Och när man försöker undvika att använda ändan till sitt huvudändamål upptäcker man hur oändligt ofta den används till just det. Att sitta på.
Du vaknar påmorgonen och sätter dig upp i sängen. Du går in på toaletten och sätter dig ner för att göra det som bör göras. Sen sätter du dig vid frukostbordet. När morgonbestyren är klara sätter du dig på bussen för att åka till jobbet. Du har bara varit vaken i en timme men redan suttit på ändan fyra gånger. Sen tillbringar du dagen med att sitta på lite olika ställen. Kanske på en kontorsstol vid ett skrivbord. Eller i en traktor. Och när det är dags för lunchrast så sätter du dig ner och mumsar på de medhavda köttbullarna. Så där håller du på tills det är dags att sluta för dagen. Då sätter du dig i bussen åker hem.
Väl hemma äterdu middag. Givetvis sittande. Sen lite tv-tittande. Sittande. Och när dagen är slut sätter du dig på sängkanten en sista gång. Sånt här tänker man inte på när det är hur enkelt som helst att slå ner ändan på en stol. Men när det tar ont att sitta tänker man på det. Hela tiden. Får jag fråga vad du gör just nu? Se där, jag förstod det. Du sitter ner och läser min krönika. Och i vanliga fall skulle jag också ha gjort det när jag skrev den här krönikan. Men den här gången skrev jag liggande. Inte så bekväm arbetsställning direkt men nu är det gjort. Och om två veckor när det är dags för nästa krönika kommer jag också förhoppningsvis att sitta på ändan.
Lena Långdahl
Du har bara varit vaken i en timme men redan suttit på ändan fyra gånger.