Om du har läst mina tidigare krönikor så vet du att jag blev farmor i januari. Och jag säger bara en sak: Den lilla tjejen är sjukt söt! Eller vad sa jag nu? Hur ser någon som är sjukt söt ut? Lite blossig om kinderna och febersvettig? Kanske fullt med klädsamma utslag över hela kroppen? Eller bara lite fnasig i hyn och med stora, rinniga röda ögon? Inget av detta passar på mitt barnbarn men hon är fortfarande sjukt söt.
Att fundera på ord är roligt. Skitroligt! Ordet skit är också ett sånt där klassiskt ord. När det står för sig själv inte är speciellt trevligt. Om inte något är skitgott. Eller om du ser någon som är skitsnygg. Då blir skit plötsligt något positivt och helt fantastiskt.
Piss däremot är och förblir lika omysigt hur man än försöker vända och vrida på det. ”Det här var verkligen pissgott!” Nja, kanske inte något jag skulle säga som tack för maten.
Människor som är grymma då, hur är de egentligen? ”Det har börjat en ny kille på min avdelning, han är grym!” Hur då? Är han en elak, hjärtlös barbar eller otroligt bra och skicklig på allt han tar sig an? Och hur ser en person som är grymt snygg ut? Har personen lite drag av en fasansfull tyrann? Eller en grym dag, hur har den egentligen varit? Ligger du ner och vrider dig av ångest för alla hemskheter som hänt eller sitter du på sängkanten och ler ditt allra ljuvaste leende?
Hur kommer det sig egentligen att vi använder oss av de här uttrycken? Varför inte bara säga som det är? Bäbisen är otroligt söt. Maten var fantastiskt god. Och min dag har varit underbar. Ja, inte vet jag men man skulle kunna säga att det är en ”gammal nyhet.” För vi människor har använt oss av ord och begrepp som är varandras motsats i hundratals år och vi kommer förmodligen att fortsätta med det.
Nåväl, det är i alla fall en sjukt grym känsla att vara farmor. Och vad menar jag med det? Ja, det överlåter jag till dig att tolka.
Lena Långdahl
Det är i alla fall en sjukt grym känsla att vara farmor.