Fem nässprayer, 500 böcker och lika många ballonger. Mössor, jackor, byxor, innebandyklubbor, pennor, fjärrkontroller, burkar, leksaker, mjukisdjur. Typ så och så en miljon skor. Listan kan göras lika lång som grejorna.
Nä, man ska inte klaga på att man har det dåligt. För man har verkligen allt. Och du har dessutom, som det känns, flera stycken av samma sak. Om du inte vet exakt hur mycket du har kan jag tipsa dig om att släppa lös en nyfiken, pigg och glad ettåring i huset så får du snart veta exakt hur mycket grejor som finns. Ungefär som en liten Rainman, förutom att hon drar fram grejorna istället för att räkna dem. Det får du göra själv... och sedan ställa tillbaka dem.
Så varför ska man veta vad man har och vad man inte har. Jo, egentligen spelar det väl inte någon större roll.
Men när du snart fyller 40 år och ska få presenter, som man egentligen inte heller behöver, så får man en fråga som är väldigt vanlig när man fyller jämnt.
"Vad önskar du dig i födelsedagspresent?"
Svaret är enkelt:
"Jag vill inte ha någonting. Jag har fem nässprayer, 500 böcker och lika många ballonger. Mössor, jackor, byxor, innebandyklubbor, pennor, fjärrkontroller, burkar, leksaker, mjukisdjur. Typ så och så en miljon skor."
Nästa fråga är given.
"Men behöver du ingenting?"
Då börjar du av någon konstig anledning att fundera. Och fundera. Och fundera. Som professor Baltazar.
Och plötsligt får du en idé: Jag behöver en mortel. Det har jag ju ingen och det har jag faktiskt saknat många gånger. Hur kan jag inte ha en mortel?
Och så säger du det till alla som frågar.
"Jag behöver en mortel. Det har jag ingen."
Detta upprepar du till ex antal personer och snart inser du att du förmodligen, förutom alla de där böckerna, ballonger, mössorna, jackorna och skorna, har flera mortlar också.
Men dem kan nog inte ettåringen dra fram i alla fall. Förhoppningsvis i alla fall.
Vad önskar du dig i födelsedagspresent?