Det är jag och Linda Bengtzing.
Ni vet schlagerkvinnan som varit med i Mello fem gånger och verkar ha mer energi än en klass med 7-åringar i en lekpark och vars låtar alltid har ett tempo som passar på alla gympapass i världen.
Som ”Ljuger så braaaa”.
Jag ljuger också.
I ett halvår har jag med jämna mellanrum ljugit er rätt upp i morgonkaffet.
I trycksvärta har jag lovat er att jag ska se det positiva mitt i mitt liv, att jag ska hjälpa till att göra Schtaan till en plats där ingen ska tvivla och att äpplen till slut kommer att hamna på rätt ställe.
De som känner mig väl har för länge sedan avslöjat mig.
Får du betalt för det där? Att ljuga i tidningen? Lillasyster spänner ögonen i mig och jag tvingas krypa till korset. Det är ju faktiskt fult att ljuga.
Och nej, jag har verkligen inte lyckats se det positiva i allt eftersom det är sån himla oordning hela tiden, och jag har redan glömt bort hur varmt och skönt det var i Thailand eftersom inga mentala termosar i hela världen kan få den här bortregnade, bortblåsta våren att kännas okej och jag är asless på både fordon och söner i lera för hur mycket tvätt kan en familj egentligen ha? Men, jag hade intentioner i alla fall det är då ingen lögn!
Nu, när det är sommar på riktigt ska jag bli positiv igen. Jag ska uppskatta ljuset, ljuden, smakerna och lukterna och jag ska njuta så mycket att det inte kommer göra något att hallen fylls av nyklippt gräs, cykelhjälmar och badväskor eller att badstrandens sand följer med ända in till sovrummet. Jag kommer uppskatta sommarregnet då jag och sönerna kan cykla i den härliga leran så att det bara sprutar upp på våra ryggar för tvätt torkar ju så snabbt på sommaren. Och när semestern är slut kommer min mentala termos att vara fylld igen och räcka hela hösten, troligen ända fram till den underbara adventstiden.
Linda Bengtzing och jag, fulla av positiv energi - Hur svårt kan det va?
Lotta Johansson