För drygt två år sedan köpte vi hus. I ett trevligt bostadsområde men i ett hörn med skogen som granne. Nu två år senare har jag insett mitt misstag, jag bor i en djungel!
Första sommaren hade jag öppet dörren under dagen då mitt äldsta barn sprang ut och in. När jag sedan kom in i köket satt en skata på köksbänken och såg lömsk och farlig ut. Livrädd vågade jag till slut springa och hämta min mobil som låg på bordet och ringa min kompis som en gång i tiden ägde en papegoja.
När besten var ute och vi varit i lekparken i flera timmar var vi äntligen hemma igen. Då hörde jag ett ljud från övervåningen. En inbrottstjuv? Det lät som om någon som rotade runt där uppe. Jag tog några steg upp för trappan och ropade "hallå?".
Inget svar. Jag gick försiktigt upp, övertygad om att nu blir jag snart nerslagen. När jag nästan var uppe flyger det en stor skata framför mitt huvud. Vet ni hur stor en skata är när den är inomhus? Och äcklig? Nej, just det. Mycket. Ett äckligt, rossligt ljud gör den också. Den hade varit i alla rum och lämnat spår efter sig. Värre än en inbrottstjuv. Och jag hade rätt, de här fåglarna är lömska. Medan den ena skatan uppehöll mig i köket smög den andra ondskefullt uppför trappen och väntade på rätt tillfälle att ta kål på den stackars husägaren.
Och det slutar inte där. Förra sommaren gick jag ut för att dricka lite kaffe på altanen. Vad möts jag av? En stor ödla vid fötterna, ett 40-tal fåglar som har konferens på gräsmattan och en groda vid hallonbusken. När jag gick ner i tvättstugan häromkvällen kröp en tusenfoting på golvet och medan jag la i tvätt i maskinen kände jag mig läskigt iakttagen. Jag vände mig hastigt om och ser något konstigt utanför källarfönstret. Jag gick lite närmare för att se vad det var och GAAAH! Där ligger en vit katt utanför fönstret och stirrar på mig med sina gula ögon. Hjälp, jag är för gammal för denna ständiga skräck! De är ute efter mig.
Ingela Hällsten
Vet ni hur stor en skata är när den är inomhus?