Städglädje. Låt Povel förgylla din skurdag.
När det äntligen sker,då sker det utan rut. Än kan gubbe och kärring vrida ur en skurtrasa med sina egna händer. Det är tidig 1950-talsanda, det är rejäla tag, det är svettigt kroppsarbete som på farmors tid. Inte hade hon så många tallrikar så det störde, men visst var även hon tvungen att städa sina köksskåp ibland och med radion på. Troligen lyssnade hon på "Jakten på Johan Blöth" med Povel Ramel, Martin Ljung och Brita Borg vars skivor spelades gång på gång i svensk ångradio långt in på 70-talet. Men aldrig numera. När trallade du senast med i "Tjo vad det var livat i holken i lördags"?
Vill man få till den rättahemmafrukänslan från 1900-talets mitt, då blir det till att leta reda på gamla inspelningar som ges ut under samlingsnamnet Radioklassikerna.
Medges. Ljudkvalitén är inte den bästa, men känslan man får medan skurvattnet skummar, Povel hamrar på sitt piano och Alice Babs snackar Stockholmsslang på typiskt 40-talsmanér, den är obetalbar. Det är nästan så att jag kan ha överseende med att de svartaste avlagringarna vägrar släppa taget, hur hårt jag än gnuggar.
Mitt under "Herr Hålms öden och Angantyr"går det upp ett ljus: Det som vägrar försvinna från den vitmålade hyllan är inte ingrodd skit. Det är förstås målarfärgen som har flagnat och träet som tittar fram. Därför ser det svart ut. Såklart.
Efter ett tag kommer gubben på att färgen inte alls är försvunnen. Smuts är smuts om än i hyrda köksskåp.
"Använd flytande galltvål, då försvinner det", säger han och börjar skrubba på de ställen som jag trodde var rena, fast fläckiga.
Visst kan man kalla det för ett nederlag, men det finns tröst att hämta i "Det orimligt fasansfulla mysteriet med Möss-Moses raggvar" som pågår i 32 minuter och 30 sekunder. Eller "Julesnö – Mysteriet med spindeln i luvan" (35 minuter och 57 sekunder) som fångar vår shoppinghetsade samtid så på pricken att det nästan är otäckt.
Så lyfter jag upp ett decilitermåttoch får fruktansvärt ont i vänster tumme. Sommarens sista döende geting kände sig väldigt störd, surrade iväg och försvann upp på ett skåp som vi inte heller städar särskilt ofta. Där kommer det mumifierade getingliket garanterat att få vara ifred det närmaste decenniet.