Oslo 20140731. Magnus Tøsse Knudsen (6) og Julian Bergan-Grønhaug (3) leker i vannet på Hovedøya i Oslofjorden torsdag. Sommer, sol og varme. Foto: Vegard Wivestad Grøtt / NTB scanpix / TT / kod 20520
Storebror leker med sina stora kompisar. Storebror spelar tennis och ska börja förskoleklass till hösten. Storebror är större än Lillebror, men det betyder inte att Lillebror inte kan göra samma saker.
Lillebror har en fantasi som gör mig grön av avund, han är aldrig ensam och aldrig sysslolös. I samma stund som Storebror började spela tennis, så gjorde Lillebror detsamma, och det var då han lärde känna sina speciella vänner: Hero och Krax-Krax.
Krax-Krax har svart, lurvigt hår i en tofs. Han är 3 år och bor i ett tält i Hästlandet, där bor även den 3-årige, guldhårige Hero. I sommar har de tre vännerna varit lediga från tennisen och då Lillebror har tillbringat dagarna på stranden tillsammans med familjen, så har Krax-Krax klippt gräset i Hästlandet. Hero har mest läst sagor och sovit. Det är oklart om vännerna har några vuxna runt sig, de vuxna presenteras främst i form av hästarna i Hästlandet som Krax-Krax kan prata med.
Det är en ynnest att få lyssna till Lillebror. Han berättar ofta och mycket om sina speciella vänner och jag lyssnar gärna. Lillebrors fantasi håller min inspiration vid liv. Jag ställer frågor och Lillebror svarar, funderar och fyller i.
Jag hoppas och önskar i sinne att fantasin aldrig tryter för min uppfinningsrike lille pojke. Han håller min hjärna aktiv och han tvingar dem i sin omgivning att tänka efter och tänka till. Där de vuxna i min omgivning är förutsägbara och har tappat sin spontanitet är barnet en symbol för kreativitet och fantasi.
”Du ska få träffa dem, mamma”, säger Lillebror, ”de tycker också om att kramas, precis som du”. Och jag nickar och ler. Självklart vill jag träffa Hero och Krax-Krax. De verkar vara precis den typ av figurer som skulle förgylla och berika min ibland tråkiga, kravfyllda och fantasilösa vuxenvärld.