Karriärcoachens logg: del 33
Jag anar morgonluft i loket, som Kalle Sändare sa. Den känslan, ni vet, när man så tydligt känner vad man ska göra för att allt ska bli som man vill ha det, men rent intellektuellt inte kan forma det i ord eller struktur för andra att förstå.
När ens nuet ligger någonstans strax efter målgång och man ser sig själv pusta ut, ta en välförtjänt cigarr efter fullbordat och lyckosamt verk medan andra bara ser det kaos som råder i alla andras nuet.
För en yttre betraktare finns det ingenting omkring dig eller framför dig som de kan greppa, men du har känslan av att ha lyckats. Redan innan du har helt klart för dig hur du ska åstadkomma detta.
Har du varit där? Mitt i målbilden? Jag är där nu. Jag har rätta känslan för vad som ska bli slutresultatet men mindre koll på detaljerna som för mig dit. Där är vi olika, vi människor, hur vi väljer att agera i sådana situationer.
Vi mer impulsiva, otåliga, har större benägenhet att ta lite risker. Allt behöver inte vara helt genomtänkt bara man vet var man ska landa så löser det mesta sig efter vägen. VI brukar också kallas extroverta i finare termer.
Motsatsen kallas introverta och är just motsatsen. De ogillar risktagande och vill ha allt analyserat och undersökt ordentligt innan de sätter igång. Skillnaden mellan extroverta och introverta personer kan beskrivas att de sistnämnda tänker efter innan. De förstnämnda tänker, men efter. Förstå då mitt dilemma när jag ska beskriva min framtidsvision för en vän och slags mentor som råkar vara åt det introverta slaget.
Hen ser en yvig byfåne beskriva något ytterst ogreppbart. Jag ser en snustorr, detaljorienterad pessimist. Trots detta är hen det bästa bollplank jag har. Entusiasm hämtar jag från andra extroverta. Kompetens från de som tänker efter. Före.
Stefan Berg
Kompetens hämtar jag från de som tänker efter. Före.