Jag tillhör en av många som flyttat hem till Norrland. Så definierar nog de flesta av oss hemvändare vår flytt norrut, att vi faktiskt har flyttat ”hem” även om vi inte bosatt oss på födelseorten. Efter 15 år i södra Sverige så blev längtan norrut alltför svår. Det är nu 25 år sedan och jag har naturligtvis funderat en hel del över vad det var som drog mig tillbaka. Kanske något som Skellefteå kommun också funderar över i dag då befolkningsökningen inte tagit den fart man hoppats på. Hur lockar vi fler hemvändare så vårt tillväxtmål på 80 000 innevånare nås till 2030?
”Ge idéerna plats”, så lyder Skellefteå kommuns slogan idag. Men jag flyttade inte hem med några storslagna planer eller någon idé som jag ville förverkliga. Så vad var det då? Var det för att barnen skulle få växa upp på en tryggare plats? Var det för den gnistrande snön om vintern? Eller var det de ljusa sommarnätterna eller någon annan romantiserad bild av Norrland som passar bra i en turistbroschyr? Svaret på alla dom frågorna är faktiskt nej. Det simpla svaret är: Jag flyttade tillbaka till enkelheten.
Men jag flyttade inte hem med några storslagna planer.
Jag kanske nu är grovt generaliserande, men vi som bor här uppe vi kan fortfarande unna oss att vara hyfsat spontana. Livet är på många sätt ofantligt mycket enklare här än i våra tätbefolkade trakter i söder. Vaknar jag en lördag morgon och tänker att idag ska jag träna lite jaktskytte, ja då gör jag det och i 99 fall av 100 är jag ensam på jaktskyttebanan.
Jag saknade också det lugna tempot här i norr. Vi norrlänningar tenderar nämligen inte att fundera så mycket över vad som krävs för att få tio minuterna extra över till något annat, min känsla är att många av oss tar dem ändå utan att springa ihjäl oss. Så en passande slogan för mig hade varit: ”Vi ger lugnet och enkelheten en plats”.
Mikael Karlsson