Är det någon mer än jag som någonsin fått en sån där du-fattar-ju-ingenting-blick? Typ alla som har en tonåring därhemma kan jag tänka mig.
Det är inte särskilt länge sen jag var tonåring. Trots att man som ung vuxen ofta får höra att man har bättre koll på hur ungdomar tänker så är jag väldigt förvånad över hur lite det stämmer. Jag har den senaste tiden fått mig en del injektioner av ungdomskultur, och har funderat en hel del kring hur vissa sammanhang ens kan vara i närheten av attraktiva för tonåringar. För inte mindre än tio år sen hade jag kunna cykla många mil på min mountainbike för att få sitta i en dragig grillstuga längst älven på valborgsmässoafton. Det hade inte gjort något om det hade varit snålblåst, smutsigt, rökigt och om lättölen hade smakat skit- det hade inte kunnat bli mer rätt än så. Idag skulle jag nog betala pengar för att slippa just ett sådant scenario.
Så, när är det egentligen det slår över? Jag minns inte när jag slutade längta efter trånga hemmafester för att istället anordna middagar med avancerad matlagning och dyrt vin.
När någon äldre och visare än jag säger att jag kanske har ett förslag på vad de där ungdomarna vill så känner jag mig hopplöst villrådig. Däremot finner jag lite tröst i att vi människor inte verkar vara mer avancerade än att vi vill vara till lags och bli bekräftade då och då. Är det ens någon skillnad mellan att känna tillfredställelse i att hänga med de coola från skola vid rätt husknut och dela på föräldrarnas julgrogg och att bjuda chefen på grillat på den nybyggda verandan? Rätt personer, rätt plats, rätt läge.
Det kan även vara så att vissa av oss har barnasinnet kvar medan andra helt enkelt blir lillgamla lite för tidigt. Och tur är väl det? Tänk så trångt det skulle bli i alla grillstugor nästa valborg annars.
Micaela Molin
Så, när är det egentligen det slår över?