Jag hittar denna dyrgrip när jag och min syster Helen går igenom varje skåp, varje låda, varje hörn av det som sedan 1966 varit vårt barndomshem på Domängatan i Arvidsjaur.
”Respektive tidningstant”
I medlemsavtalet påpekas:
”Klubben förbinder sig att (i den omfattning det finns exemplar av Buster att köpa hos respektive ”tidningstant”) utkomma tills vidare varannan onsdag med ett klubbmeddelande i Buster: Busterklubben.”
Och njutningen av att vara medlem beskrivs också:
”För möjliggörande av ett underhållande och roligt klubbinslag varannan vecka uppmanas alla ”members” att i den mån det går medverka själva på klubbsidorna.”
Avundsjuk på lagbilderna
Jo, jag minns hur avundsjuk man var på pojk- eller flicklag som fick sin lagbild publicerad i Buster.
Då var det 1970-talet, det mesta av livet låg orört, tidningen Buster och Jorma och Edward och Hitte-Joel och Bagarn i Åshöjdens BK förgyllde varenda sekund.
Långt senare städar jag ur barndomshemmet. Allt det man finner ska man bedöma, värdera, relatera till, fundera över.
Plötsligt så faller du...
Och sedan?
Att städa ur ett barndomshem är som att balansera intill känslornas ravin: minnena sköljer över dig, till sist vågar du knappt titta ned.
Plötsligt faller du, handlöst.
På vägen ned ser du dina första fantasifigurer skymta förbi, dina tveksamma alster i syslöjden, fotbollsskorna som ”köptes i växten” och därmed var för stora under minst två somrar.
Varje skåp, låda och hörn
Pladask, du når marken, kravlar dig upp, skrapar av dig dammet likt en tecknad seriefigur som blivit så där häftigt tillknycklad vid fallet - och fortsätter titta i varje skåp, varje låda, varje hörn.
Enkäten här intill med fyra vänner från uppväxten i Arvidsjaur - skolan, idrotten, fritiden - ger några glimtar av den samhörighet som man känner med de som man vuxit upp med.
Då spelar det ingen roll om man inte setts på 10, 20 eller till och med 30 år.
Det viktiga med rötter
En av vännerna, Jan-Ola, påpekar:
– Jag tror att ju äldre jag blivit, desto större finns en känsla av att det är viktigt att veta var mina rötter finns.
Precis så är det.
Dessutom, det är inget problem att resa i tid och rum.
Den lille hockeyspelaren
Det betyder att du i samma ögonblick står där som en sju-åring med en gröngul sopborste som målvaktsklubba och den lilla köksmattan är målgården och vissa av de nedre köksskåpen är ishockeymålet och matchen är igång och du skjuter skott mot dig själv som du för det mesta klarar av att rädda.
Oftast är du ishockeyspelare från Tjeckoslovakien: Hlinka, Machac, Pospisil och framförallt målvakten Dzurilla.
Det köket, den ishockeyplanen tillhör inte mig längre.
Men en sak har jag alltid kvar: medlemsavtal 74 849 i Busterklubben.