På fredagarna klockan tio kommer ett gäng stiliga herrar till en mindre kyrka i Skellefteå. Dessa karlar är en samling med stor livserfarenhet och med kloka åsikter. Här har damer inte tillträde eftersom denna ytterst intelligenta och kraftfulla maskulina samling behöver en stunds lugn och ro för att diskutera och lösa världsproblemen.
Några kommer cyklandes samtidigt som de mer betydelsefulla kör dyra bilar, men alla ser lika glada ut. Kroppsformen på herrarna är av rätt varierande utformning, vissa har fått lite större format medan andra är något mera avskalade.
Oavsett utformning så har alla ett leende på läpparna när dom kommer. Tänk att få en stund med enbart maskulin samvaro. Tids nog kommer vi hem igen och då slaknar väl tuppkammen på många av oss.
Humor är en utbredd egenskap hos de flesta. Tidigare livsupplevelser av stort värde har gjort det här gänget sällsynt lämpliga för att behandla de frågor man ser som sin uppgift att lösa vid denna betydelsefulla timme.
Denna ytterst intelligenta och kraftfulla maskulina samling behöver en stunds lugn
Den här kraftfulla samlingen gubbar, som utfört så heroiska insatser i sina tidigare arbetsliv, kan nog ibland tycka att dagens yngre generation är en aning veka. Nu sitter de ju mest framför en skärm och klagar på att de får ont i fingret eller så kallad musarm. Vilket tjoller. De skulle ha varit med på vår tid, när muskelkraft var det som gällde på jobbet.
Damer har ju som sagt inte tillträde till de här träffarna, det kunde ju i så fall innebära att tuppkammarna på oss före detta kraftkarlar faller ihop en smula. Men det kanske ändå vore nyttigt ibland.
Vi trivs bra med att få träffas i en god gemenskap som brukar avslutas med att vi sjunger någon psalm tillsammans, vilket känns så gott att när vi går härifrån så upplever vi att vi fått något som berikat livet för oss. En slags gudstjänst, för allt gott kommer ju från Herren. Tack gode Gud och tack gubbar.
Carpe diem!
Ove Vikdahl