Njupeskärs vattenfall i Fulufjällets nationalpark i Dalarna.
Den här semestern har jag fått uppleva otroligt vackra ställen i Sverige och jag undrar varför det har tagit mig ungefär nästan hela mitt liv att börja uppskatta mitt eget land ordentligt.
Jag har sett många platser runt om i världen genom åren. Som 11-åring flyttade jag med min familj till delstaten Virginia på USA:s östkust och bodde där ett tag. Det äventyret gjorde mig ännu mer nyfiken på hur det såg ut i resten av världen.
Sedan de åren i början på 00-talet har jag rest till flera kontinenter och upptäckt åtskilliga platser och kulturer. Jag har fascinerats av vacker natur, kollat på intrikat arkitektur och ätit god mat.
Men de senaste åren har jag börjat inse att jag egentligen inte har sett så mycket av mitt eget land. Visst, jag har varit runt på en hel del platser i Västerbotten och Norrbotten. Och jag minns min familjs roadtrip i Sverige -98 när vi bland annat besökte Östersund, Karlstad, Rättvik och Halmstad. Till Stockholm och Uppsala har det också blivit ett x antal besök. Men jag har trots allt en hel del luckor.
Vändningen började för två somrar sedan då jag valde att semestra i Sundsvall, Östersund och Åre. Sommaren därpå hade jag några dagar ledigt kvar på semestern och Norrbotten kändes nära och bra. Jag besökte flera vackra platser, Storforsen och Kvikkjokk för att nämna några. Helt uppslukad av vattenfall, klippor, berg och sjöar insåg jag hur mycket jag hade missat.
Jag och en kompis, som också var sugen på att se mer av sitt eget land, åkte i den andan på en veckas roadtrip i Sverige den här semestern. Och vilka platser vi besökte! Vi uppehöll oss mycket kring Höga Kusten och besteg Skuleberget och vandrade till Slåttdalsskrevan.
Vi tog oss också till Dalarna och gick upp till mäktiga Njupeskärs vattenfall i Fulufjällets nationalpark. Vi åkte också till Sundborn och den vackra Carl Larsson-gården.
I Dalarna fick jag också se det turkosaste vattnet jag någonsin har sett i Sverige, som taget från vilket tropiskt paradis som helst.
Sista helgen på semestern gjorde jag en dagsutflykt till Grodkällan, en kallkälla utanför Arvidsjaur med kristallklart, turkost vatten. Trots att det är min mammas hemtrakter kände varken hon eller jag till den platsen sedan tidigare.
Insikten att jag inte behöver åka tvärsöver jorden för att uppleva hisnande vackra platser hade gärna fått komma tidigare, men jag är glad att jag nu börjat beta av Sverige, bit för bit.