Vi har nu avslutat höstarbetet i vår trädgård bestående av fyra pallkragar och en kompostlåda. Det tog en dryg timme. Till vår förvåning har de hållit oss med grönsaker och potatis under flera månader. Att få ta med sig ett durkslag, gå runt knuten och plocka salladen till dagens middag är vad jag kallar rikedom. Detta oavsett vad de i verkligheten kostat oss i rena pengar. Jag känner också stor sympati för alla gerillaodlande storstadsbor runt om i världen, som ockuperat närmaste grönområde för att odla sin mat. Jag ser gärna mera sådan civil olydnad.
Sommaren 2018 bjöd på mycket värme. Samtidigt som jag njöt av solen spred strålarna onekligen en ökande oro. Resultatet blev både missväxt och de mest förödande skogsbränderna i kvinno- och mannaminne. Jag var därför övertygad om att klimatet skulle bli den största frågan inför valdagen i september. Men solen hade knappt gått i moln förrän integration och brist på ”ordning och reda” seglade förbi och hamnade på toppen av de olika opinionsmätningarna.
När Moder Jord bestämmer sig för att måttet är rågat och allt tydligare börjar omöjliggöra produktionen av livsmedel, spelar det ju faktiskt ingen större roll vad vi har för ”ordning och reda”. Inte heller kommer skatter eller arbetsrätt att ha någon avgörande betydelse.
Under valnatten utropade samtliga partier sig som segrare, vilket till viss del var sant, beroende på från vilket håll man valde att titta. Just nu har det vänt. Alla partier verkar spela i något av de tre förlorande lagen, och ingen av lagledarna vet om eller till vilket pris man kan köpa över spelare så att laget blir speldugligt.
Huvuddomaren i årets match, Andreas Norlén, har ett av sina svåraste uppdrag, och jag vågar i skrivande stund inte gissa vad det blir för slutresultat.
Christina Ohlsson