Som barn på 1950-talet hände det att jag fantiserade om hur tillvaron skulle se ut på tvåtusentalet.
På den tiden hade vi en stor svart telefon med vev där man fick beställa samtalen av en levande tant i andra änden av tråden, och 1955 var det en stor händelse när vi fick ytterligare en kanal i vår centralt placerade radioapparat av märket Dux.
På 1960-talet sjöng Siv Malmqvist en slit- och slängschlager och telefonen hade fått en rund nummerskiva. Jag flyttade från Malmberget till Umeå för att läsa till lärare, och med mig hade jag en liten tärningsformad tv med en enda kanal och Hylands Hörna i svart-vitt. Med hjälp av sponsring från familjen kunde jag ta körkort och så småningom köpa en begagnad bubbla.
Folkhemmet och framtidstron blomstrade och jag tyckte inte att jag behövde fler teknikprylar.
Reläbaserade datorer hade börjat byggas i Sverige redan under 1950-talet, och datorn BESK var under några veckor den snabbaste i världen. Under dessa år diskuterade man om det behövdes två eller tre liknande datorer för att täcka Sveriges behov i framtiden.
Datorn var stor som en islada, och ingen anade då att vi idag kan stoppa ner en betydligt kraftfullare dator, kombinerad med en trådlös ljud- och bildtelefon i fickan. En apparat som ger oss ögonblicklig kommunikation över hela världen och, på gott och ont, gör oss ständigt nåbara.
Framtidsforskarna på 1950-talet spådde att vi år tvåtusen skulle kunna ta ett piller istället för mat, att vi skulle semestra på månen och att vi, likt Karlsson på taket, skulle ha en egen liten flygmaskin i garaget.
Att spå in i framtiden verkar vanskligt och jag tror inte att jag hade blivit trodd om jag som ung sagt:
När jag är pensionär kommer det att sitta tiggare på trottoarerna runt om i hela landet, och på jordklotet kommer det att vara flera grader varmare.
Christina Ohlsson
Framtidsforskarna spådde att vi skulle kunna ta ett piller istället för mat.