Sommaren 2006 blev jag antagen till en utbildning i Umeå. Jag sökte direkt ett ställe att bo på och blev erbjuden ett korridorsrum på Stipendiegränd på Ålidhem. Underbart, tyckte jag.
I augusti gick flyttlasset. Jag var väldigt förväntansfull över vad som väntade mig, men entusiasmen övergick snabbt i fasa i samband med att jag och mina päron skulle flytta in prylarna i min nya bostad. Man hade hört berättelser om de gemensamma köken i studentkorridorerna, men det som mötte oss i min korridor överträffade alla skräckhistorier. Köket var en sanitär olägenhet av astronomiska mått.
Vid den här tiden var det de boende som gemensamt ansvarade för städningen i korridorsköken. Stanken daskade till mig som en käftsmäll när jag öppnade dörren till korridoren och den skvallrade om att underhållet i köket var kraftigt eftersatt. När jag och föräldrarna kikade in i köket såg vi direkt två butiksvarukorgar som var överfyllda med konservburkar och tetraförpackningar som var tänkta att återvinnas. Vissa av dem innehöll fortfarande små rester av de ingredienser de varit fyllda med och hade, av allt att döma, legat där länge. På diskbänken och på flera andra ytor i köket kryllade det fullkomligt av silverfiskar som såg ut att stortrivas i den rådande miljön. Och när jag öppnade dörrarna till soputrymmet under diskbänken, så fick jag värja mig mot den svärm av bananflugor som attackerade mig.
Den grandiosa finalen upptäckte jag till slut i ett skåp, som hade dörren på glänt. Augustisolen spred en påtaglig värme i köket och man började ana att rötmånaden var i antågande. Där i skåpet hade någon då lagt en uppochnervänd tallrik över en stekpanna, som visade sig innehålla en kycklinggryta med bland annat krossade tomater och gul lök. Grytan var inte varm och hade alltså legat i skåpet ett tag.
Jag var mållös. Mina föräldrar var det inte. De ringde genast fastighetsägaren och krävde att köket skulle saneras och efter en snabb besiktning av det så kom en firma dit och åtgärdade problemet.
Den första chocken lade sig och de härliga grannarna gjorde tillvaron i korridoren angenäm. Men några veckor senare gjorde den hygieniska olustigheten sig påmind igen. En av grannarna, som var utbytesstudent, knackade på min dörr med ett bekymrat ansiktsuttryck.
”Jag har småkryp i mitt rum”, sade han.
”Är det myggor”, frågade jag.
”Nej, de är stora. Bruna. De suger mitt blod.”
Ja, precis. Stackarn hade fått vägglöss i sitt rum. Jag minns faktiskt inte om och i så fall hur det problemet löste sig. Men jag minns att jag funderade om det här verkligen var normalt i studentkorridorerna? Det var det såklart inte. Inte i den här omfattningen i alla fall. 2008 flyttade jag in i en korridor på Fysikgränd, också på Ålidhem, och där var det mindre grisigt. Inte så pass fräscht att det var aktuellt att baka på ytorna i köket, men miljön var ändå klart överkomlig. Skönt att få med sig den erfarenheten efter den brutala starten.
Har du bott i studentkorridor? Har du någon upplevelse som du vill dela med dig av? Skriv i en kommentar här nedan.