Gör det du har lust till, följ dina impulser!
Knappast ett råd jag skulle ge mina barn när de var små, men till dig, livserfarne läsare, gör jag det.
Thomas hade aldrig sett vare sig djup snö eller is, inte heller upplevt sträng kyla.
Vi möttes på Arlanda, i tråkig väntan på nästa plan började vi ”slå ihjäl tiden” med samtal.
Han berättade om sitt hemland, Tasmanien, och att han nu sett Sverige. Han hade nämligen gjort en rundtur i Stockholm.
I mitt starka ifrågasättande av påståendet ”sett Sverige” lyckades jag marknadsföra Norrlands inland så bra, att han två år senare kom på en veckas besök i Rentjärnberg.
Detta skedde i april, medan vi fortfarande omgavs av höga snödrivor, is och kyla, innan älven hade börjat ryta och vårfåglarna satt igång med att locka på sina tillkommande.
”Ett land av snö och is där människor kring öppna eldar ger plats för nya vänner.”
När han fick prova på att köra skoter, borra hål i isen och meta, då var han lycklig som ett barn. Så här skaldade han:
”Det finns ett land av snö och is vid världens ände, där älg och ren lämnar sina spår, där människor kring öppna eldar ger plats för nya vänner. Under djupt blå himmel står frostklädda träd, medan järnbron vakar över det kalla vattnet.”
Rader påverkade av tystnaden, den stora stillheten och den flammande elden, doften av stekt fläsk och färden över sjön.
En timme på en flygplats gav mig en ny vän. Främlingen från andra sidan jordklotet visade sig vara en hyvens kille.
Han berättar hur hans egen omgivning häpnar över modet att åka till andra sidan jordklotet för att bo hos främlingar och att, som krona på verket, ge sig ut med snöskoter.
Nya vintrar kommer. Dystra, kalla, och oändligt långa. Men då har jag en dikt som visar att allt har två sidor. Som påminner om de olika perspektiven.
Och att livets guldkorn låter sig hittas om man följer sina impulser.
Britta Stenberg