Foto: Bildmontage.
Hemma pratades det ofta politik med en tydlig inriktning mot den vänstra halvan av den politiska skalan. Det fanns en tro, en övertygelse, om att alla har både möjligheten och ansvaret att vara med och utforma det samhälle vi tillsammans bygger upp. Finns den övertygelsen fortfarande kvar bland en majoritet av svenska folket?
Jag tror inte det och själv har jag misströstat en hel del sista tiden. Ta bara insikten om att en insändare om hur man parkerar på Solbacken skapar en hetare debatt på Norrans webbsida än en insändare som tar upp problematiken kring vår sjukvård. Men hur väcker man ett politiskt engagemang hos ett folk som knappt hinner äta middag mellan arbete och förbokade kvällsaktiviteter?
Ja, känslan av att kunna påverka måste först finnas.
Många av oss medborgare har dessutom slutat köpa de färdigpaketerade politiska budskapen som våra etablerade partier erbjuder. Unga av idag attraheras inte av budskapet, tyck som oss eller tyck inte alls.
Medlemsantalet hos de etablerade partierna sjunker som aktiekurserna på slutet 1920-talet och gapet mellan vanligt folk och politiken blir allt större.
Och i det glapp som uppstår mellan gräsrötter och etablerade politiker är det enkelt för populismen att skjuta in sig på enstaka frågor, frågor som till exempel migration eller sjukvård. Och vem har någonsin ställt dessa populistiska politiker mot väggen och tvingat av dem svar på hur en eventuell finansiering av en Norrbotniabana ska se ut?
Ska vår demokrati fortleva så måste vi hitta tillbaka till den tid då politik var ett lika självklart ämne hemma vid middagsbordet som ungarnas läxor och idrott. Och då går det inte att exkludera människors möjlighet att påverka politiken under en pågående mandatperiod.
En demokrati är inget man bara har, den kräver ständig tillsyn och omvårdnad.
Mikael Karlsson
Demokrati är inget man bara har, den kräver ständig tillsyn och omvårdnad.