Vi befinner oss mitt i en digital revolution. Om den är till det bättre eller sämre låter vi vara osagt. Men vi kan i alla fall konstatera att mina barn inte upplever samma saker som jag gjorde när jag var barn. Här är fem punkter de aldrig kommer att få vara med om.
1. Att vara säker på att du har rätt, men inte kunna bevisa det.
”Jag har rätt”. ”Nej, jag har”. ”Nej, jag”. ”Nej, jag”. ”Nej, nej, nej, nej, nej...”. ”Jo, jo, jo, jo, jo...”. Det var intensiva diskussioner på Gummarksskolans innergård. Men utan Google och smartphones fick vi aldrig något svar. Så fruktansvärt frustrerande.
2. Att springa genom huset för att hinna med saker under ett reklamavbrott.
Hämta mjölk, smöra en macka, gå på toa och packa träningskläder. Under reklamavbrotten gällde det att ha raska ben, för att hinna tillbaka till fortsättningen. Nu trycker kidsen bara på paus, och kommer tillbaka när de känner för det. Smidigt.
Telefonkedjor. Kommer du ihåg dem? Så sjukt ovärt.
3. Att ringa till nästa person på en telefonlista.
Telefonkedjor. Kommer du ihåg dem? Så sjukt ovärt. Om du hade ett efternamn som började på Ö fick du aldrig veta någonting. Inte heller om det började på M. Telefonkedjan bröts redan vid andra eller tredje personen. Men det var liksom allt vi hade att kommunicera med. Inget konstigt med det.
4. Att vänta på någon som inte kommer, utan förklaring till varför.
Man bara stod där utanför Domus eller Brinken. Mitt i vintern. Vi hade ju sagt klockan 14. Men varför kommer hen inte? Bara sen? Har det hänt något? Inget visste. Efter 30 minuter gick man därifrån. Helt ovetandes om vad som hänt den andra. Man fick väl ringa varandra nästa vecka igen eller något. Om inte telefonen hemma var upptagen av syrran.
5. Se fram emot att hyra en VHS
Jösses vad jag kunde längta. Men ändå var jag tvingad att hålla hoppet nere en aning, om det skulle komma en besvikelse. Alla kassetter av favoritfilmen kunde ju redan vara uthyrda.
Jonas Andersson