Han böjer sig fram och frågar om vi hör honom. Vi följer honom via länk och tretton mil söderut startar han sen sin föreläsning. Han berättar om örats anatomi och vad olika delar betyder för hur och när vi hör. Han visar en powerpoint och vi sitter tysta, för han har så mycket att berätta och när allt känns som mest avancerat menar han att det givetvis inte är så här förenklat i verkligheten. Jag antecknar febrilt och ritar örontrumpeter och snäckor, sen har det gått en timme och plötsligt tar det slut.
Jag har alltid tyckt att allmänbildning är otroligt charmigt och har alltid tyckt att det är bra att kunna lite om mycket. Men plötsligt ser jag med glädje på alla experter som jag möter, alla människor som har hittat sin grej och som kan så otroligt mycket inom ett specifikt område. Människor som kan svara på vilken fråga som helst kring detta och därmed alltid stå trygga i vetskapen om att kunskapen sitter där den sitter.
Kanske är det dags att återigen på allvar släppa in experterna i våra liv. Det fanns faktiskt en tid då all fakta inte var några knapptryck bort och då det fanns och fick finnas experter i vart och vartannat gathörn. En tid då vi kanske var bättre på att acceptera andras kunnande och då det inte googlades om allt.
Det var en tid då vi var trygga i vetskapen om att träffade vi på någon som satt inne med kunskaper fanns det ingen anledning att dubbelkolla eller ifrågasätta. Då lutade vi oss istället tillbaka och förlitade oss på dem som visste mer än oss, på de riktiga experterna.
När hans föreläsning plötsligt tar slut tittar jag på mina anteckningar. Jag läser om hörselgångar och sinnesceller och känner mig nöjd över allt nytt jag fått lära mig. Jag känner mig mer allmänbildad och jag har en riktig expert att tacka för det.
Då förlitade vi oss pådem somvisste merän oss.