Vi satt och spånade en afton i början av semestern, jag, hustrun och G, på hur man skulle kunna lägga upp en mordhistoria.
Idéer kastades fram och tillbaka, byggdes om, godkändes och förkastades, om vart annat, huller om buller, men detta är vad det hela slutligen kokades ner till.
I ishallen i X-stad hittas plötsligt en arm fastfrusen i isen. Den ligger under mittpunkten och har därmed inte synts så bra framtill nu, i periodpausen i derbyt mellan Norra och Södra X-stad. Armen visar sig tillhöra en man som har varit död i minst 20 år, men infrusen i isen har armen dock bara varit i några dagar. Kriminalkommissarie Per Ulriksson blir tilldelad fallet och utredningen går trögt.
Samma sommar flyter ett lik upp i Y-viken, strax norr om X-stad. Liket visar sig tillhöra armen i isen, men rättsläkaren hävdar envist att liket i viken varit död i max två månader, medan armen varit död mer än 20 år. Per Ulriksson kämpar nu i kraftig motvind.
De rättsmedicinska bevisen dyker sakta men säkert upp, och Per kommer allt närmare en mördare. Problemet är bara att ju mer han hittar om mördaren desto bekantare blir allt. Pers assistent, Nils Peder får till slut den oroväckande rapporten från rättsläkaren som lyckats isolera ett DNA från mördaren.
Problemet är bara att det pekar mot två personer, inte en. Den ena är en man från G-köping som anmälts försvunnen sedan 20 år tillbaka, den andra är ingen mindre än kriminalkommissarie Per Ulriksson själv.
Per Ulriksson inleder nu det svåra arbetet att rentvå sig själv samtidigt som han måste hitta en man som försvann från en ort 150 mil från mordplatsen.
Det var så långt vi kom den kvällen. Låter det förvirrat och osammanhängande?
Kanske det, men whiskyn tog i alla fall slut!
Torbjörn Häggmark
Ju mer han hittar om mördaren desto bekantare blir allt.