När jag likt Björn Afzelius tänker tillbaka på min barndom är det inte så många skräckbilder jag ser utan mer en blandning av vad som jag i dag skulle kalla bilder av ett vardagsliv. En liten del tråkigt, en liten del riktigt dåligt, men till största delen rätt så bra, ja riktigt, riktigt gott. En viktig sak mina föräldrar lärde mig var allas lika värde, oavsett om du är fattig eller rik, svart eller vit, kvinna eller man. En för mig mycket viktig plattform att bygga vidare på.
Jag växte upp, gick ut skolan och skaffade egen familj. Jag märker då hur jag nästan automatiskt lär mina barn samma sak som jag en gång lärt mig, om allas lika värde, oavsett om man är fattig eller rik, svart eller vit, kvinna eller man. Mina barn växer i sin tur upp och jag ser med inte så lite stolthet hur de utvecklas till fina samhällsmedborgare allihop. Självständiga, starka och ärliga. En härlig känsla att ha som förälder, och jag skänker en tacksamhetens tanke till mina föräldrar.
Så kommer dagen när även mina barn bildar familj och ännu en generation kommer som ska tas omhand, fostras, läras. Jag kommer på mig själv att än en gång sitta och prata med de små, som ännu inte förstår meningen med mina ord, om hur viktigt det är med allas lika värde, oavsett om man är fattig eller rik, svart eller vit, kvinna eller man.
Man skulle kunna tycka att vi idag inte skulle behöva jobba så hårt med dessa frågor som vi stött och blött i så många år, så till synes enkla saker som allas lika värde, att inte döma eller fördöma någon på grund av dennes kön, religion, hudfärg, skonummer eller favorithockeylag, fattig eller rik, svart eller vit, kvinna eller man.
Nej, Friheten, precis som sin syster Kärleken, kan inte stå stilla. Den måste växa, underhållas och ständigt återerövras. Gör vi inte det är den dömd att krympa och försvinna.
Torbjörn Häggmark
Döm ingen efter religion, kön, hudfärg, skonummer eller favorithockeylag.